Dick Erixon och Stockholm City

Kungens nej

fredag 12 maj 2017 · 13:14

På bio kan man nu se den norska filmen “Kungens val”. Jag blev förvånad när jag såg att en dramadokumentär gått upp på bio. Men efter att ha sett filmen, förstår jag fullt ut varför. Det är en av de bästa dramadokumentärer jag sett.

Trots att det är dokumentärt och trots att det är europeisk film, skapas ett tempo, spänning och driv i filmen som bara Hollywood brukar kunna skapa. Man märker inte alls att den är 2 timmar och 13 minuter lång.

En perfekt blandning av krigets dramatiska strider, förvirringen bland de styrande, diplomatiska spelet och framför allt kung Haakon VII:s ståndaktiga agerande som fick de splittrade politikerna i regering och storting att samlas i motstånd mot invasionen.

När överste Birger Eriksen från Oscarsborgs fästning sänker tyska kryssaren Blücher i spetsen för den nazistiska invasionen av Norge 9 april 1940, skapar filmen hög spänning samtidigt som den historiska detaljrikedomen är stor. Exempelvis agerar översten utan att ha fått några order. Han drar själv slutsatsen att detta är krig (man kommer inte oanmäld kl 04 på morgonen och med släckt belysning), och beordrar eldgivning med de stora kanonerna med orden: “Antingen får jag medalj eller så blir det krigsrätt - eld!”

När kungens flykt från Oslo måste skyddas, skildrar filmen också de meniga soldaternas situation och hur det är att försöka fördröja framryckande tyska fallskärmsjägare.

Att kungen kom iväg från Oslo och inte hamnade i händerna på tyska invasionstrupper tillskrivs till stor del den konservative talmannen Carl Joachim Hambro. Medan statsministern och regeringen var förlamad och oenig, agerade talmannen och flyttade de politiska institutionerna norrut från Oslo.

Socialdemokratiske statsministern Johan Nygaardsvold orkar inte och lämnar in sin avskedsansökan. Kungen svarar: “Jag har inget annat val än att acceptera regeringens avskedsansökan - men inte nu.” I detta kritiska läge måste landet hålla ihop och inte hamna i intriger.

Allra bäst i filmen är just skildringen av kungen, suveränt spelad av Jesper Christensen. Inte som en självklar hjälte, utan hur han slits mellan många känslor. Han vill till en början inte lämna Oslo. Han vill inte fly, men inser motvilligt att det är nödvändigt. Sedan skildras relationerna inom kungafamiljen, mellan far och son och barnbarn (bland annat nuvarande kung Harald V) på ett gripande sätt.

Tysklands envoyé Curt Bräuer är Norgevän men får samtal från führern i Berlin om att söka upp kungen och få honom att gå med på att Norge behöver tysk militär hjälp mot britterna. Regeringen är rådvill. Att inte komma till förhandlingslösning innebära att många norrmän riskerar dö i striderna.

Då bestämmer sig kungen. Hans uttalande inför regering och stortingsledamöter skapar inga som helst tvivel om vad han vill. Efter hans uttalande har regeringen inget val. Det är inte svårt att förstå varför Haakon fick den starka ställning som han fick och har i landet.

Inte varje dag man kan få en historielektion samtidigt som man får underhållning av högsta kvalitet. Se den!

*

Idag meddelar också Dagbladet att rättigheterna till filmen sålts till USA: «Kongens nei» klar for USA

Tema: Historia · Kultur & humor

Är inte det kosmopolitiska vår tids kommunism?

torsdag 11 maj 2017 · 9:33

Medan det nationella perspektivet ständigt smutskastas i samhällsdebatten, hyllas det kosmopolitiska, det gränslösa. Men vi som är intresserade av historia, blir vi inte påminda om hur det lät för exakt hundra år sedan? Då kommunisterna gjorde revolution för att uppnå det ljusa, toleranta och rättvisa?

Jo, jag anser att dagens samhällsdebatt är lika aningslös som 1917. Men istället för kommun förespråkas kosmopolitisk hållning. I dagens ledare, Den kosmopolitiska hållningen är vår tids kommunism, skriver jag:

Skälet till att kurderna kämpat och dött för sin ”kollektiva identitet” är inte att de vill kunna spegla sig i sin etnicitet, utan att de vill ha demokrati och självständighet. Att bli herrar i eget hus. Inte förtryckta, inte slavar under andras stövlar.

Detta är inga imaginära föreställningar – det är blodigt allvar. Det är kärnan i den västerländska civilisationen: frihet, självständighet, demokrati, yttrandefrihet.

Visst har nationalismen används som verktyg för ohyggliga övergrepp under 1900-talet, men kommunismen dödade än fler under Stalin, Mao och Pol Pot.

Det nationella perspektivet har avigsidor som vi måste lära läxan om, men vi kan inte för den skull huvudstupa kasta oss efter nästa utopiska galenskap efter kommunismen - kosmopolitismen.

Tema: Realism/idealism

Clinton klagar inte på att FBI-chefen sparkas

onsdag 10 maj 2017 · 7:58

Tonläget efter att president Trump avsatt FBI-chefen James Comey är löjligt uppskruvad. För mig säger det direkt att vi beskådar ett teatraliskt skådespel vars syfte är politisk och medial smutskastning av presidenten. Man använder vad som helst. Bara man får chansen att attackera Vita huset.

Vad gör man då? Man kollar vilka som inte deltar i klappjakten.

Mest talande är att Hillary Clinton inte sagt något om avskedandet av Comey. Förra veckan gav hon nämligen honom skulden för att hon förlorade presidentvalet. Comey lät FBI granska nyfunna mejl från hennes olagliga server bara en dryg vecka före valdagen.

Comey hade troligen sparkats tidigare om Clinton vunnit presidentposten.

En annan stark Trump-kritiker, republikanske senatorn Lindsey Graham, anser det riktigt att avsätta Comey, “Med tanke på de kontroverser som omgivit FBI-chefen anser jag att FBI behöver en fräsch nystart”.

Polisutredningar kring det politiska styret i Washington har blivit allt mer infekterade. När politiker inte vinner på sin sakpolitiska agenda har maktkampen flyttat över i juridiken för att sätta dit motståndare.

Under Barack Obama har också underrättelsetjänsten, den djupa staten, blivit mer politiserad. Rysslands försök att hacka och påverka valprocessen användes av Obama för att anklaga Trump. Men det enda som bevisats är att Ryssland aktivt försökt hacka båda stora partierna.

Ryssland lyckades med demokratiska partiet, som hade sämre IT-säkerhet än republikanerna. Olika utredningar tittar närmare på detta, vilket är helt rimligt. Men att medierna fylls av obekräftade konspirationer innan man vet något kan inte kallas något annat än smutskastningskampanj av den valde presidenten.

Nu används också Comeys avsked, som presidenten har full och oinskränkt makt att besluta (Bill Clinton sparkade också sittande FBI-chef kort efter han blev president), för att ge smutskastningen mer utrymme i medierna.

Tema: Amerika

Veckans citat

tisdag 9 maj 2017 · 17:13

Några intressanta ord i nyhetsflödet…

En dröm om en värld där bara de goda och rättrådiga får plats. Där man slipper de obehagliga och läbbiga. Den här viljan att lämna samhället, om samhället inte dansar efter den egna pipspelet, verkar bli allt vanligare. Det är förstås en alldeles hopplös hållning.

Johan Hakelius i Fokus om kulturvänsterns bojkott av Bokmässan i Göteborg

Det är om yrket blir mer attraktivt som också utbildningen blir det.

PJ Anders Linder i Axess om fuskande lärarstudenter och tomma utbildningsplatser på polishögskolan

Kina kommer att bli ett starkt vetenskapligt, tekniskt, ekonomiskt och militärt världscentrum. Den utvecklingen går inte att stoppa och den är av godo.

PM Nilsson i Dagens Industri som också “hoppas” att Kina kan bli demokratiskt

Är det inte just den bristen som är orsaken till väljartappet, att partiföreträdare pekar på problem, framför allt i migrationsspåret, men utan att öppet erkänna att den politik man tidigare fört varit felaktig och kanske till med orsakat missförhållanden?

Smålandspostens ledare om Moderaternas behov av självrannsakan

Att regeringen efter allt som har hänt inte klarar av att hantera detta på ett mindre villrådigt sätt än att åter slunga ut migrationssystemet i kaos är dock minst sagt bedrövligt.

Nya Wermlands-Tidningen i ledare om regeringsbeslutet att avskaffa ID-kontrollerna vid gränsen

Tema: Allmänt

Vad franska valet betyder

fredag 5 maj 2017 · 7:04

På söndag väljer Frankrike sin president. Valet är redan en revolution, menar jag i en artikel hos SVT Opinion:

Det som är mest slående med franska presidentvalet är att de två statsbärande partierna som turats om att styra den femte republiken, socialisterna och borgerliga republikaner, nu båda sitter på åskådarläktaren. De är redan utslagna. Avvisade av folket.

Det är som om varken Socialdemokraterna eller Moderaterna var stora nog att göra anspråk på statsministerposten i Sverige.

Detta för att jag vill förvarna om att det i medierna förmodligen kommer att framställas som att den politiska klassen vunnit om Emmanuel Macron går segrande ur valet. Det är i så fall en falsk beskrivning. Precis som i Österrikes presidentval var de gamla statsbärande partierna redan utslagna när valet väl avgjordes.

Det är väljarnas avvisande av de gamla makthavarna som är det historiska. Folk tar avstånd från de eliter som leder västvärlden åt fel håll och saknar svar på hur vår tids frågor ska hanteras.

Tema: Europa

Amerikanerna mer nöjda med Trump

lördag 29 april 2017 · 9:45

Pessimismen i USA har halverats. Är det sant? Ja, så sant opinionsmätningar nu har rätt…

Det skrivs en mängd skit om amerikanske presidenten nu när han bott i Vita huset i 100 dagar. Min kommentar till allt negativt som sägs och skrivs visar jag bara denna graf. Det är en sammanvägning av en stor mängd institut och mätningar om hur amerikanska folket tycker. Går landet i rätt riktning eller åt fel håll?

Här framgår tydligt att folket trivs bättre med Trump än med Obama i Vita huset. Visserligen överväger ännu pessimismen, 55 procent tycker USA går åt fel håll. Men pessimismen har halverats sedan april förra året.

Då tyckte 66 procent att landet gick åt fel håll, medan 27 procent ansåg landet på rätt väg. Då var gapet däremellan 40 procentenheter. Nu i april, enligt sammanvägning av stor mängd mätningar av RealClearPolitics, anser 55 procent att landet går åt fel håll, medan 34 anser det vara på rätt väg. Gapet har halverats till 21 procentenheter.

TV4 och andra svenska medier som vräker ut inslag om hur impopulär Trump är, ägnar sig åt falska nyheter. De har ingenting på fötterna annat än vänsterpropaganda.

I bästa fall kan man säga att de är djupt okunniga, när de jämför med historiska mätningar av tidigare nya presidenter. De brukade få ett stort skutt uppåt i popularitetsmätningar efter valseger. Men USA är nu så polariserat att någon sådan effekt inte är att räkna med för någon politiker.

Det viktiga är att behålla sin egen väljarbas. Mer kan man inte räkna med. Och Trump ligger bra till bland de väljare som valde honom. Det är dem han inte får förlora. Så länge han inte förlorar deras stöd, har han så bra opinionsstöd en politiker i dagens klimat kan räkna med.

Jag ska för rättvisans skull tillägga att Sveriges Radios Studio Ett hade en balanserad rapportering igår: Trumps första 100 dagar. Blir alltid överraskad när mainstreammedia lyckas vara balanserad.

Tema: Amerika

Känslosvall utan tanke och analys är farligt

torsdag 27 april 2017 · 9:16

Stockholms stadsfullmäktige behandlade i måndags en motion från Sverigedemokraterna som innehöll en enkel fråga: “Vad kostar flyktingmottagandet Stockholm?”

Debatten blev helt hysterisk.

Döm själv: se sju korta (och något redigerade) videoklipp från debatten (upplagda på Twitter)

Kärleken till alla på jorden är gränslös, hos fullmäktigeledamöterna. Liksom vreden och hatet mot dem som vill hålla sig till fakta.

Och kontentan: kostnader spelar ingen roll. Absolut inte! Den som hävdar det är ondskan själv!

Så fort man satt sin fot i Stockholms stad blir man stockholmare “och våra vänner” med rätt till allt.

Detta säger fullmäktigeledamöter från MP, V, FI och S som har makten över huvudstadens budget. Kommunen tar in över 50 miljarder kronor i skatter och avgifter från stockholmarna varje år.

Hur kan vi låta några fullständigt urflippade känslojunkies sköta lokalsamhällets gemensamma uppgifter?

Det är horribelt. Och så undrar en del varför politikernas förtroende rasar…

Tema: Ekonomi · Inrikespolitik · Sjukvård/välfärd

Mina tankar efter attacken på Drottninggatan

lördag 22 april 2017 · 12:36

Mycket har sagts om känslor och reaktioner efter lastbilsdådet 7 april. Men jag tycker djupare analyser har saknats. Och efter torsdagens terrorattack i Paris kan flera strategiska frågor ställas.

I ledaren Vad säger attacken i Paris om väst?, diskuterar jag om man inte kan säga att terroristerna redan besegrat säkerhetspolisen. Eftersom extremisterna är så många i Sverige och Europa kan inte säkerhetspolisen hålla koll på alla. Därför kan jihadisterna ta nästa steg och attackera polisen, de som ska upprätthålla skyddet av staten och dess medborgare, liksom demokratin, att attackera under TV:s sista valutfrågning av kandidaterna.

I dagens ledare, Mer än rosor möter polisen stenkastning och brandbomber, menar jag att massmedier skönmålar och mörkar verkligheten efter terrordåden. Terrordåd kommer aldrig att knäcka Sverige. Det visar blommorna på polisbilarna. Men den smygande upplösningen av lojalitet och sammanhållning med vårt lands rättsstat, kan knäcka tilliten och tryggheten för alla svenskar.

Index över mina texter finns här: index.

Tema: Brott & straff · Integra/migration · Islam

Demokraterna lyckas inte ge Trump käftsmäll i fyllnadsval

onsdag 19 april 2017 · 15:27

Efter den chockartade förlusten för Hillary Clinton har demokratiska partiet hoppats på segrar i de fyllnadsval som sker när en ny president plockat några kongressledamöter till regeringen.

Den 11 april hoppades man ta den tomma platsen i Kansas 4:e distrikt efter att Mike Pompeo utsetts till CIA-chef, vilket misslyckades. Republikanerna behöll den.

Men allra mest hoppades man ta över den tomma platsen i Atlanta, Georgia, sedan Tom Price blivit sjukvårdsminister. Här förlorade Hillary Clinton mot Donald Trump med bara en procents marginal. Dessutom ställde 11 republikaner upp, medan demokraterna samlades bakom Jon Ossoff. Partiet satsade miljontals dollar från övriga landet på att han skulle kunna nå 50 procent och vinna mandatet i valet 17 april, medan republikanerna splittrades på många kandidater.

Ossoff nådde inte målet, och nu blir det en andra omgång mot en samlad kandidat för republikanerna.

Politico skriver att demokraterna fortfarande inte lyckats stoppa Donald Trumps segervåg från i november och att man börjat tvivla: när kommer vi att vinna igen, Democrats begin to wonder: When do we win?

Tema: Amerika

‘Jihadisten’ - min tolkning av pjäsen

torsdag 13 april 2017 · 11:40

Såg den omtalade pjäsen på Göteborgs stadsteater igår. Och jag ger en positiv recension i Samtiden: Jihadisten speglar viljan att fly verkligheten.

Är själv förvånad över hur tänkvärd den kontroversiella pjäsen är. Kanske inte på det sätt de medverkande tänkt sig. Men jag tycker den speglar något djupare än bara förortsproblem. Så här:

Unga med självförhärligande ambitioner om att bli rik, känd och lycklig, kan alla bli ”kränkta” av att på arbetsförmedlingen höra att man borde börja jobba som assistent på äldreboende. Ska jag – jag! – torka skit på äldreboende. Aldrig!

Skillnaden är hur de unga tolkar denna påhittade kränkning av egot. En svensk ungdom är en del av det svenska samhället och tar ”kränkningen” personligt, som riktat enbart mot mig. För den med invandrarbakgrund kan kränkningskänslan omvandlas till något kollektivt, inte specifikt mot mig utan mot ”sådana som mig”, dvs vi som inte är svenskar.

I kollektiviseringen av påhittade kränkningar – för det är självfallet ingen kränkning att erbjudas betalda, men föga glamorösa arbetsuppgifter – ligger en sprängkraft som jag inte tänkt på innan jag såg den här pjäsen. Invandrarungdomar kan kanalisera sitt missnöje (med att inte ha blivit stormrik kändis vid 19 år) på samhället – det svenska samhället – på ett sätt som inte unga med välförankrad identitet i samhället kan göra. I grupp blir offerrollen så mycket starkare. Offerrollen växer och blir identiteten.

Trevligt att få skriva en positiv recension, även om det handlar om mindre trevliga sidor av vår tid…

Tema: Identitet · Integra/migration · Islam

Största fejknyheten i historien avslöjad

onsdag 12 april 2017 · 8:28

Massmedierna har i mer än ett halvår - helt utan belägg, utan bevis - misstänkliggjort Donald Trump för att ha en dold agenda och “samröre” med Putins regim i Ryssland.

Den insinuanta och i evinnerlig omfattning antydda romansen höll inte många veckor i mötet med verkligheten. Nu, i samband med Syriens gasangrepp mot civilbefolkningen, visar det sig vilken “anka” det var. New York Times, CNN och även svenska medier har pumpat ut “misstankar” om en dold allians. Allt är lögn. Mainstreammedia har pumpat ut falska nyheter i månader.

Efter att president Obama satte en gränsen vid gasattacker, men sedan inte fullföljde hotet (vilket fick USA:s anseende utanför västvärlden att rasa), såg president Trump till att fullfölja budskapet att USA inte tolererar gasattacker. Trump bombade Syrienregimens flygfält och slog ut radar och bränsledepåer.

Detta trots att Syrienregimen är en nära allierad med Putinregimen. Det har gjort ryssarna vansinniga, även om de blev förvarnade och kunde flytta sin egen personal.

Mötet mellan USA:s och Rysslands utrikesministrar i Moskva idag blir kyligt.

Om detta skriver exempelvis Dagens Industri:  Nu “ser romansen mellan Vladimir Putin och Donald Trump ut att redan vara över. Detta trots att de två världsledarna inte ens har träffats.”

Så fortsätter medierna att ljuga. Det har aldrig funnits någon romans. Det är ett påhitt av medierna i syfte att hjälpa Hillary Clinton och smutskasta Trump.

Snälla medier, sluta tala om en romans som inte är något annat än era egna sjuka, konspiratoriska hjärnspöken.

Tema: Amerika · Mediegranskning · Ryssland

USA:s högsta domstol fulltalig

måndag 10 april 2017 · 15:46

Så har nye presidenten Donald Trump uppfyllt sitt största och viktigaste vallöfte - nominerat och fått en konservativ domare vald till Högsta domstolen. Nyss svor Neil Gorsuch in som den nye, på livstid valde domaren i Högsta domstolen.

Neil Gorsuch är en högst kvalificerad jurist, advokat och domare. Demokraterna i senaten har gjort allt för att försöka smutskasta honom, eftersom han är Trumps förslag. Hade det varit för 15 år sedan hade han blivit enhälligt vald av senaten, men eftersom de två partierna inte kan komma överens om någonting alls längre röstade demokraterna emot honom. Enbart som en politisk protest och i strid med konstitutionen, enligt vilken senaten ska granska kompetens, inte politisk framtoning.

Han har varit advokat i tio år, biträdande justitieminister under George W Bush och federal domare de senaste tio åren. Demokraterna har letat frenetiskt efter något att angripa Gorsuch för, men kom bara med anklagelser om vissa enstaka ord och formuleringar i domslut. Anklagelser som ingen såg hade någon grund.

Nu uppfylls Donald Trumps viktigaste vallöfte för traditionella republikaner att rösta på honom, även om de ogillade hans framtoning: återskapa den konservativa majoriteten i Högsta domstolen. Med sina 49 år är Gorsuch en av de yngsta som utsetts till denna ytterst mäktiga position. Han kommer att ha inflytande över uttolkningen av konstitutionen i 30-40 år framöver.

Eftersom USA inte är en monarki, upprätthålls kontinuiteten i konstitutionen genom att välja nio domare i Högsta domstolen på livstid. Gorsuch är bara den 113:e HD-domaren sedan USA:s bildande 1789.

Tema: Amerika