Dick Erixon och Stockholm City

Domstolens trots kan gynna Trump

fredag 10 februari 2017 · 8:29

När president Barack Obama fick sitt beslut om att ge amnesti till uppemot fem miljoner illegala invandrare blockerat av appelationsdomstol i Texas 2015, beskrev inte svenska medier det som en svidande förlust för Obama. Men nu när president Trump får sitt 120 dagars temporära inresestopp blockerat av appelationsdomstol i Kalifornien, gör man det. Åter en extremt vinklad rapportering.

Appelationsdomstolen i Kalifornien är tydligt vänster i sina domslut och ingen annan appelationsdomstol får sina domslut ändrade och upphävda i så hög grad av Högsta domstolen. 86 procent av dem som överklagar får rätt mot Kalifornien-domstolen.

Alla presidenter får räkna med att domstolar kan upphäva deras beslut med hänvisning till konstitutionen. Självklart gäller det också Donald Trump.

Frågan är om det inte snarare är en seger för Trump att han blir motarbetad. Inför amerikanska folket visar han att han vill agera, men att han förhindras att göra det. Domslutet visar väljarna att Trump infriar vallöften, men andra lägger hinder i vägen. De som röstade på Trump för att han skulle röra om och förändra, får sin bild av de gamla etablissemangens oförmåga bekräftad.

Särskilt som domstolen, jurister i San Francisco, som motiv anger att man inte godtar presidentens säkerhetsmotiv för det tillfälliga inresestoppet. Det är inte domstolar som har att bedöma säkerhetsskäl, det är presidentens ansvar som exekutiv chef enligt konstitutionen.

Flera jurister som uttalat sig i amerikanska medier menar att Högsta domstolen med stor majoritet skulle avfärda också detta beslut från appelationsdomstolen i Kalifornien.

Men frågan är om det är någon idé att göra det, för det kommer att ta mer än de 120 dagar som inresestoppet var tänkt att gälla. Kolumnisten Charles Krauthammer menar att presidenten istället borde arbeta fram det nya, permanenta system för granskningen (”extreme vetting”) av visumansökande han lovade i valrörelsen.

Tema: Amerika

Mediernas hån mot Peter Springare har redan börjat

tisdag 7 februari 2017 · 22:52

En erfaren polis i Örebro har sagt hur vardagen ser ut - på Facebook, för ingen mainstreammedia hade givit honom en sekunds uppmärksamhet. Nu smids säkert planer på hur medierna ska krossa honom. Sanningar om hur den invandrade kriminaliteten raserar landet får inte komma ut, får inte diskuteras, får inte nå fotfäste i den offentliga debatten.

Rasistanklagelserna har naturligtvis redan haglat från kulturvänsterns lojala lakejer i journalistkåren. Expressen, TT, Sydsvenskan, SvD, SVT och Nerikes Allehanda (i Örebro) var snabbt ute med glåporden och hatet i syfte att polarisera och tysta den fria debatten. Andra som DN försöker än så länge tiga ihjäl detta “felaktiga” teman.

Men folk har fått nog. Stödet för Örebropolisen Peter Springare är enormt på sociala medier efter att han i fredags blev visselblåsare om polisens vardag. Facebookgruppen “Stå upp för Peter Springare” har redan över 106.000 medlemmar och är därmed en av landets största.

Att reaktionerna bland så många medborgare blir så starka och så snabba visar hur svältfödd allmänheten är på en ärlig diskussion om tillståndet i landet. De visar hur trötta vi är på mediernas förskönande lögner av det vi i vår vardag ser är bullshit. Vårt samhälles grundläggande värderingar är i upplösning. Staten och polisen är en papperstiger som allt sämre skyddar befolkningen. De kriminella tar över. Och att klaga kommer inte på fråga, då stämplas du som rasist och nazist.

Etablissemangen tror sig vara liberala, men de är djupt antiliberala och går totalitära krafters ärenden genom att med hån och personangrepp tysta kritik mot invandringens omfattning och dess svåra konsekvenser.

En sann liberal hade välkomnat diskussionen. Men idag är de som kallar sig liberaler djupt besvärade av fri diskussion och därmed vänstertotalitära i sitt förakt för meningsmotståndare.

Tema: Brott & straff · Integra/migration · Realism/idealism

Tino Sanandaji talar klarspråk

söndag 5 februari 2017 · 21:30

Före jul gjorde jag lite reklam för Tino Sanandajis kommande bok. Nu är den ute i handeln: Massutmaning. Jag har läst delar av den och mina förväntningar på klarspråk infrias - i den meningen att Sanandaji skriver i egenskap av disputerad nationalekonom och därför håller sig till det som kan beläggas.

Eller som Martin Borgs uttrycker det i ledare i Dalarnas Tidningar: Förslagen i Tino Sanandajis bok kommer att röstas igenom i riksdagen

Tino Sanandaji har precis släppt en bok. Den kommer nog att få lika mycket publicitet i traditionella medier som ridsporten får.

Men du gör bäst i att läsa boken. För den kommer att påverka det svenska samhället under många år framöver.

Sanandajis bok heter Massutmaning, och slog rekord redan innan den var skriven. Han bad sina följare att frivilligt finansiera boken genom crowdfunding och fick in 632 000 kronor.

Ja, och hos Adlibris och Bokus ligger han efter bara några dagar, på bästsäljarlistans förstaplats, alla kategorier.

Det är den väl värd. Sanandaji väjer inte för kunskap, så som riksdag, regering, medier och akademier. För att åter citera Martin Borgs:

Utrikes födda står för ungefär 17 procent av befolkningen och andra generationens invandrare för ytterligare fem procent. Trots detta utgör utrikes födda 53 procent av dem med långa fängelsestraff, 54 procent av de arbetslösa och mottar 60 procent av de utbetalda socialbidragen. 71 procent av Sveriges barnfattigdom finns bland hushåll med utländsk bakgrund, medan 76 procent av medlemmarna i kriminella gäng har invandrarbakgrund.

De flesta välfärdsfrågor domineras nu av migrationens effekter. Etablissemangen vägrar erkänna det och försöker mörka kunskap om utvecklingen. Regeringen och myndigheter vägrar aktivt att ta fram fakta. Mentaliteten liknar Sovjetkommunismens totalitarism och ideologiska utopism.

Ingen som kallar sig liberal eller borgerlig borde kunna acceptera denna mörkläggning.

En mörkläggning som Sanandaji avslöjar och kringgår. En historisk välgärning.

Tema: Integra/migration · Realism/idealism

Amerikanerna mer optimistiska

torsdag 2 februari 2017 · 20:36

Med tanke på att medierna svämmar över av Trump-kritik — till och med Trumps hår kritiseras i svenska medier — kan det vara värt att titta på hur amerikanska folket ser på de senaste veckornas händelseutveckling.

Och de gillar vad de ser och hör! Inte på tio år har så många varit optimistiska om framtiden. Bara det senaste halvåret har andelen som tycker att USA är på rätt väg ökat från 21 procent till 47 procent.

Dessutom har presidenten folkligt stöd för de nya inresereglerna: 49 procent säger att de stöder de nya reglerna. 41 procent tycker motsatsen, medan tio procent känner sig osäkra.

Skillnaden mellan verkligheten och den bild som medierna presenterar har aldrig varit större. Vad säger det om vår tid?

Se mer i mina artiklar i Samtiden: Amerikanska folket allt mer optimistiskt och Folkligt stöd för Trumps skärpta inreseregler.

Tema: Amerika

Presidentvalets viktigaste fråga: ny HD-domare nominerad

onsdag 1 februari 2017 · 8:37

Om Hillary Clinton vunnit amerikanska valet hade hon kunnat vrida den mäktiga Högsta domstolen i USA åt vänster, för första gången sedan 1970-talet. Idag finns fyra konservativa och fyra vänsterdomare i domstolen. Den nionde ledamoten ska nu utses, efter att den mest konservative domaren Antonin Scalia dog förra året.

För många väljare var den allra viktigaste frågan i presidentvalet just denna: Vem får utse ny domare i Högsta domstolen?

Många röstade på Donald Trump bara för att inte Hillary Clinton skulle få utse vänsterinriktad domare. Ett av Trumps genidrag var att under valrörelsen offentliggöra en lista på 21 konservativa domare som han lovade att välja bland för Högsta domstolen.

President Trump nominerade i natt federale domaren Neil Gorsuch, 49, till att fylla den nionde platsen som har vågmästarställning och tippar majoriteten i ena eller andra riktningen. Som Reuters skriver, kan han “komma att påverka HD i årtionden”. Gorsuch anses vara en mycket kompetent domare med konservativa värderingar.

När han godkändes som federal domare för ett årtionde sedan, röstade ingen i senaten emot honom. Det kan vara därför Trump nominerat honom. Senatorerna måste förklara varför de ändrat sig, om de röstar nej nu. Allt talar för att han godkänns. Dels har republikanerna majoritet (om än inte 60 procent som krävs för att gå till votering), dels har flera demokratiska senatorer redan sagt att de lutar åt att godkänna Gorsuch.

Eftersom den lediga platsen innehades av en konservativ domare, ändras inte majoritetsförhållanden med detta val.

Men flera av de andra domarna är runt eller över 80 år. Trump har sagt att han är beredd att nominera ytterligare 2-3 domare till Högsta domstolen under sin presidenttid. Om det sker, kommer Trump ha förändrat USA i grunden genom att skapa en stor konservativ majoritet i denna för amerikanska samhället så viktiga institution.

Nuvarande domare
Ruth Bader Ginsburg, 83 (vänster)
Anthony Kennedy, 80 (center/konservativ)
Stephen Breyer, 78 (vänster)
Clarence Thomas, 68 (konservativ)
Samuel Alito, 66 (konservativ)
Sonia Sotomayor, 62 (vänster)
John Roberts, 62 (center/konservativ)
Elena Kagan, 56 (vänster)

Tema: Amerika · Juridik

Veckans citat

lördag 28 januari 2017 · 10:04

Här några galna eller tankeväckande uttalanden i medieflödet.

Hoppet är de unga. Millenniegenerationen. De skulle kunna vara redo för socialism. För lösningen är socialism.

Journalisten Loretta Napoleoni intervjuas av Dagens Nyheter i mycket lång idoldyrkande artikel

Han gör det han sa att han skulle göra. Och han genomför det med en himla fart. Vi får se vad han gör nästa vecka.

EU-kommissionär Cecilia Malmström tycker det är jobbigt med handlingsinriktade politiker som Donald Trump

För en sak kan vi vara tämligen säkra på: Den som vill få något uträttat i Washington DC framöver kan inte komma tomhänt till bordet.

Ledare i Expressen efter installation av ny president i USA

Ökningen av kvinnors otrygghet är den största som uppmätts av svenska Brottsförebyggande rådet. Men vi kan ju skryta med en feministisk regering.

Paulina Neuding i amerikanska Weekly Standard

Men vi har älg, Europas enda storviltsjakt i hisnande stora marker med exotiska mossar och öronbedövande tystnad. [Är] det en muta att dela med sig av en kultur som svenskarna oftast inte betalar för?

PM Nilsson i ledarkommentar i Dagens Industri om mututredning mot förre finansministern Anders Borg och företagsledare.

Tema: Allmänt

Australien: Brexit kan ge riktig frihandel

onsdag 25 januari 2017 · 19:19

Makthavarna sprider falska nyheter kring frihandel i allmänhet, och om innebörden av Brexit i synnerhet. Man vill framställa det som brittiska folket agerar protektionistiskt och vill avskärma sig från Europa och världen. Men det kan bli precis tvärtom.

Det visar en aktuell rapport framtagen av liberala parlamentariker i Australien, med förre premiärministern Tony Abbott i spetsen. Guardian rapporterar i Tony Abbott calls for ‘absolutely free’ trade between Australia and UK :

Abbott skriver att Storbritanniens beslut att lämna EU inte var en röst mot frihandel, “eftersom EU har agerat som ett protektionistiskt block mot handel med dem utanför”.

Är det några som kan granska EU utifrån så är det ju Australien. Och han föreslår en radikalt ny frihandelspolitik:

Abbott uppmanar Storbritannien och Australien att eftersträva ett “one-page-free-trade-agreement” när Storbritannien inte längre hålls tillbaka av det “bakåtsträvande och byråkratiska Bryssel”.

Ett handelsavtal på en enda sida, istället för de tegelstenar som numera brukar ta form fram, betyder frihandel utan undantag. Varuhandel helt utan tullar och kvoter. Abbott påpekar att två länder knappast kan bli mer likasinnade när det kommer till språk, värderingar och historia.

Jag tycker den sista poängen är viktig. Frihandel kräver någorlunda lika värderingssystem och normer för att fungera rättvist. Abbott vill vidga detta frihandelsavtl mellan två länder till att omfatta brittiska samväldets länder som Kanada och Nya Zeeland och sedan andra som respekterar västvärldens fria ekonomier.

Här har vi ett intressant alternativ till EU och andra så kallade “frihandelsavtal” men som innebär ökning av regelverk och byråkrati.

*

Se också: Financial Market Reader i Tony Abbott’s radical ‘one-page’ plan, Australian i Tony Abbott urges open slather post-Brexit trade with UK, Daily Telegraph i Abbott: Brexit should mean zero tariffs trade deal.

Tema: Ekonomi · Europa · Säkerhetspolitik

Att sätta massmedierna på de åtalades bänk

måndag 23 januari 2017 · 20:32

Hos SVT-Opinion publicerar jag en artikel om kriget mellan massmedierna och USA:s nytillträdde president: ”Trump ställer massmedierna vid de åtalades bänk”:

För honom är det inte en fråga om publiksiffror, utan om hur massmedia agerar och rapporterar ur en konsekvent partisk utgångspunkt.

För vanliga politiker skulle det vara otänkbart att angripa massmedierna för en sådan detaljfråga som ett foto, men Tom Barrack förklarade i Meet the Press att Trump är uppslukad av både stora frågor och detaljer.

Han är konstant fokuserad och vill ha en schysst rapportering.

Att en politiker på detta sätt startar krig med de etablerade massmedierna är något helt nytt. Ingen har kunnat göra det förut, då inte sociala medier och andra informationskanaler fanns. Men nu finns alternativa vägar att nå ut till allmänheten.

Det ökar valmöjligheterna för politikerna, samtidigt som etablerade medier behöver tänka över sin strategi.

Ett skäl till att jag i vissa avseenden ser Trump som en frisk fläkt är att han tar denna strategiska strid om hur olika aktörer i det offentliga rummet skildras. Länge har massmedierna fått sätta dagordningen. Man har varit kungar över det offentliga rummet.

Men i takt med att medierna blivit mer partiska i sin agendasättande journalistik där redaktioner blir kampanjorgan för en viss uppfattning eller viss politisk inriktning (vänster) har allt större del av allmänheten slutat lita på medierna. De förmedlar inte längre fakta, utan partsinlagor.

Det är denna utveckling som Donald Trump nu med dunder och brak utmanar. 

Eftersom han har sitt twitterkonto är han inte beroende av massmedierna som dörrvakter till offentligheten. Han kan gå runt medierna och nå väljarna, folket för att bilda opinion direkt.

Det burdusa och aggressiva tonfallet mot medierna hade inte fungerat för några år sedan, men i takt med att allt fler som inte är vänster lagt märke till att medierna försöker “uppfostra” sina läsare och tittare har motviljan och irritationen över medierna laddats upp. Trump släpper lös den frustrationen, och halva befolkningen känner igen sig i hans anklagande beskrivning av medierna. Det är därför hans oortodoxa agerande fungerar.

När medierna slutat rapportera fakta med konsekvensneutralitet (alltså inte bry sig om huruvida en viss nyhet gynnar SD eller något annat parti) har massmedierna gjort sig till propagandister. Det är en helt annan roll än den massmedier förut hade när man kunde göra anspråk på tillförlitlighet och förtroende. Det är detta rollbyte som Donald Trump avslöjar. Han är grabben som ropar att “kungen är naken!” 

Tema: Amerika · Mediegranskning

Vem ska lita på vem?

söndag 22 januari 2017 · 20:43

När SVT:s Rapport tar upp den senaste kontroversen mellan medierna och president Trump, om hur många som följde installationsceremonin i fredags, säger SVT:s utsände i Washington:

- Det här är struntsaker, men vad händer när siffror istället handlar om faktiska siffror som har betydelse, om hur många som är arbetslösa, hur många som är sjukförsäkrade, om hur många människor som har dödats i en terrorattack, när USA:s president står inför media och säger totalt fabricerade saker nu, hur ska media då kunna lita på dom när det verkligen gäller?

Svaret avslöjar en viktig orsak till kriget mellan Trump och medierna: medierna tror att de har beslutanderätt över vad folk ska tycka om politiker som Trump. Men det är inte medierna som ska avgöra - det ska folk själva avgöra!

Medierna ska inte vara aktörer, domare, aktivister eller debattörer i politiken, de ska inte ens vara recensenter av politiker. Media ska rapportera - och överlåta åt mediekonsumenterna att fatta sina egna beslut.

Agendajournalistik som blivit kampanjjournalistik är ett växande hot mot demokratin. De håller på att inta rollen som Pravda hade under sovjetkommunismen. Tidningen Pravda (”sanning” på ryska) förmedlade vad ryssarna skulle tycka.

Det gick inte så bra. Ingen trodde på vad som där stod. Nu går svenska och västerländska medier i samma fotspår. De kommer att få uppleva samma öde som Pravda. Ingen kommer att bry sig om vad de förmedlar. Det är ändå bara tillrättalagda tyckanden av personer som inte har någon rätt att lägga någonting av verkligheten tillrätta. I en demokrati är det medborgarna själva som ska ha friheten och ansvaret att bestämma, inte media.

Tema: Mediegranskning

Trump vände sig till småfolket

fredag 20 januari 2017 · 20:13

Talet hade ett tema som inte är brukligt: nye presidenten kritiserade Washingtons mäktiga eliter och lovade småfolket deras lojalitet.

När Donald Trump idag höll sitt installationstal vände han upp och ner på den vanliga politiska retoriken, The Carnage Stops Right Now; From This Day Forward It Will Only Be America First:

Idag överför vi inte bara makten från en regering till en annan, eller från ett parti till ett annat - vi överför makt från Washington DC och ger den tillbaka till er, amerikanska folket. Alltför länge har en liten grupp i vår nations huvudstad skördat frukterna av makten medan folket har fått bära kostnaderna. Politiker i Washington har levt i överflöd, medan jobben försvann och fabrikerna stängde. Etablissemangen har skyddat sig själva, men inte medborgarna i vårt land. Deras segrar har inte varit era segrar. Deras framgångar har inte blivit era framgångar.

I Studio Ett sa Carl Bildt att Trump inte nämnde den fria världen, vilket är rätt. Trump talade om friheten i Amerika:

Det är dags att minnas gamla visdomsord som våra soldater aldrig glömmer, att oavsett om vi är svarta, bruna eller vita blöder vi samma röda blod som patrioter. Vi alla uppskattar samma ärorika friheter, och vi saluterar alla samma amerikanska flagga.

Han talar om frihet för alla amerikaner oavsett bakgrund. Och om att älska sitt land.

Jag anser fortfarande att George W Bush höll ett utomordentligt andra installationstal, som dominerades av Amerikas vilja att sprida frihet till hela världen.

Trump stryker nu ett stort fett streck över den ambitionen. Och jag är inte förvånad. Jag skrev i bloggen när vänsteropinionen och medierna i såväl USA som i Europa riktade grotesk kritik mot Bush-administrationens insatser i Afghanistan och Irak, då man inte minst avsatte de tyranniska styret av talibanerna och Saddam Hussein, kommer USA att dra sig tillbaka och strunta i världen. Men då var det exakt vad medierna och vänsterkrafterna ville - “USA ut ur Irak!”

Nu har de fått sin vilja igenom. Trump ser till USA:s snäva intressen. Men då protesterar samma Irakkrigskritiker och beskyller USA för isolationism. Hur ska medierna och vänstern ha det? När USA ingriper är det fel, när USA drar sig tillbaka är det fel.

Så länge medievänstern, akademiska vänstern och politiska vänstern attackerar de politiker som tar strid för frihet, så som George W Bush gjorde, kommer ingen att anse mödan värd. Barack Obama påbörjade denna utveckling genom att dra sig ur Irak och därmed skapa ett vakuum som IS fyllde. Obama har heller inte brytt sig mycket om Syrien. Tacka antikrigsopinionen för det.

Så länge väst är internt splittrat kan vi inte sprida våra värderingar till övriga världen.

Trump är konsekvensen av antikrigsopinionen.

Vad sa då Trump om internationell politik?

Vi eftersträvar vänskap och goda relationer med världens nationer, men vi gör det med utgångspunkten att det är varje nations rätt att sätta sina egna intressen främst. Vi kommer inte att försöka tvinga på någon vårt sätt att leva, men däremot låta vårt lysande exempel bli något som alla vill följa. Vi kommer att stärka gamla allianser och bygga nya, och förena den civiliserade världen mot radikal islamistisk terrorism, som vi kommer att utplåna från jordens yta. Som grund för vår politik kommer total hängivenhet att råda mot Förenta Staterna, och genom vår lojalitet mot vårt land kommer vi att återupptäcka vår lojalitet med varandra. När vi öppnar våra hjärtan för patriotism finns inget utrymme för fördomar.

Det är stenhård realpolitik. Inga visioner, inga utopier, inget fluffigt snack. Bara hårda realiteter.

Detta är den mest logiska hållningen år 2017 med de erfarenheter vi har av internationell politik sedan murens fall för 25 år sedan.

Det har Trump insett, och det är det amerikanska folket givit sitt stöd. I strid med gamla etablissemang vars prat aldrig ledde någonstans. Eller som Trump sa:

Vi accepterar inte längre politiker som bara talar men inte agerar (all talk and no action), som konstant klagar men aldrig gör något. Tiden för tomt snack är över. Nu har stunden för handling kommit.

Nu gäller det bara för Donald J Trump att leva upp till dessa förväntningar…

Tema: Amerika

Socialjournalistik som skapar polarisering

torsdag 19 januari 2017 · 15:33

En färgstark antologi av främst konservativa och högerliberaler, skulle jag säga om det inte vore så att jag själv medverkar med ett kapitel om normer och subkulturer. Men också statsvetaren Stig-Björn Ljunggren medverkar i Haveriet - den humanitära stormaktens fall genom att borra i begreppet högerpopulism.

Jag skulle här och nu vilja lyfta fram kapitlet av journalisterna Marika Formgren och Gunnar Sandelin, under rubriken “Mediernas svek mot den inhemska underklassen”. Här ges en intressant analys av hur journalistiken kunnat hamnat så snett som den gjort.

När journalistiken började professionaliseras (dvs studenter gick direkt till medierna utan att först arbetat i ett “riktigt” yrke) under det radikala 1970-talet fanns en yrkeskod om att “ställa sig på den lille mannens sida”. Socialjournalistiken belyste dem som marginaliserats mitt ibland oss. Med tiden kom detta dock att kallas “snyftjournalistik”, inte minst när generositeten i de offentliga systemen började utnyttjas. Författarna summerar:

Tillräckligt många svenskar såg fuskande och utnyttjande av välfärdssytemen i sin direkta närhet för att välja bort de gamla trygga sossarna och välja in alliansen, som lovade att sätta dit fuskarna och göra livet lättare för alla plikttrogna som släpade sig till jobbet varje dag.

Istället har journalistkåren börjat “rasifiera” rapporteringen. Här följde journalisterna med i den politiska vänsterns förvandling:

Om vänstern förr såg arbetarklassen som gruppen man kämpade för och hade ekonomisk utjämning som målet, så slåss dagens vänster för andra underordnade grupper: “rasifierade”, invandrare, muslimer samt hbtq-personer och kvinnor. I detta intersektionella myller av förtryckta minoriteter har samtidigt målet för kampen blivit luddigare. Det talas inte så mycket om ekonomisk utjämning som om kvotering och positiv särbehandling.

Författarna är bekymrade över socialjournalistikens rasifiering av två skäl:

Man skulle kunna säga att journalister ser på otursdrabbade etniska svenskar med nyliberala glasögon: de är lata och oföretagsamma och får skylla sig själva att de hamnat i svårigheter. När samma journalister ser på människor med utländsk bakgrund är det med postmarxistiska glasögon: de har inget eget ansvar utan när de hamnar i svårigheter beror det på underordning och orättvisa maktstrukturer.

Detta är en intressant analys, men den leder till en än viktigare konsekvens:

När journalisterna tidigare granskade hur den inhemska underklassen på olika sätt for illa, ställdes makthavarna till svars. Idag är den dominerande delen av journalistkåren överens med det politiska frälset om att rikta udden mot de svenskar som kan uppfattas som främlingsfientliga, rasistiska eller bara tveksamma till omfattande asylinvandring och mångkultur. Lite tillspetsat kan man säga att media har övergått från att granska makten åt folket till att granska folket åt makten.

En oerhört vass slutsats!

Det andra skälet som gör författarna bekymrade är den polarisering denna allians mellan journalister och politiker i makten skapar:

Om journalistiken regelmässigt beskriver invandrare som förtryckta, diskriminerade och utsatta för rasism, medan infödda svenskar bara får framstå som intoleranta förövare, men aldrig som offer, då riskerar hatet att växa i båda grupper. Bland invandrarna därför att de tror att alla svenskar glider fram på en räkmacka när de aldrig får höra talas om något annat, kombinerat med mediebilden av svenskar som rasister. Bland svenskarna därför att de intuitivt känner att de får sin egen livserfarenhet diskvalificerad … De vet från sin egen erfarenhet att svenskar kan vara offer och invandrare förövare, men de får aldrig se den verkligheten skildrad i medierna.

Exakt.

Offren för skolattacken i Trollhättan hyllas och förövaren identifierades omedelbart av medierna, eftersom han var etnisk svensk. När en mamma och hennes vuxne son dödades på IKEA, tystades både offren och förövaren ner. Dagens Nyheter med flera redaktioner gick till våldsam attack mot journalister som avslöjade att mördaren var en asylsökande som fått avslag och mördade dem som såg mest svenska ut för att hämnas. En uppenbart rasistisk attack. Men i medierna är det som om detta aldrig hänt.

Här agerar medierna som under sovjetkommunismen. De lägger “sanningen” tillrätta efter rådande rasifieringsideologi. Invandrare är alltid goda, svenskar alltid rasistiska förövare.

Och detta är alltså bara ett kapitel av 18 i boken Haveriet….

FÖRFATTARNA:
• Claes G Ryn – Professor i statsvetenskap, Washington D.C.
• Patrik Magnusson – Pol.Mag, gymnasielärare samhällskunsk/historia
• Marika Formgren – Journalist och tidigare borgerlig ledarskribent
• Anna Lindén – Präst, teolog och krönikör
• Tanja Bergkvist – Filosofie doktor i matematik
• Inger Enkvist – Professor emerita i spanska vid Lunds universitet
• Ilan Sadé – Chefsjurist och ordförande för Medborgerlig samling
• Mons Krabbe – Säkerhetspolitisk analytiker och samhällsdebattör
• Dick Erixon – Chefredaktör för Samtiden
• Rolf K Nilsson – Konservativ debattör, fd riksdagsledamot
• Henrik Alexandersson – Journalist och liberal samhällsdebattör
• Peter Stilbs – Professor emeritus i fysikalisk kemi vid KTH
• Stig-Björn Ljunggren – Statsvetare och krönikör
• Jan-Erik Gustafsson – Docent i vattenhushållning vid KTH
• Anders Edwardsson – Statsvetare och historiker, bosatt i USA
• Karl Gustel Wärnberg – Bachelor i idéhistoria, Univ of London
• Jan Tullberg – Docent företagsekonomi, Handelshögskolan i Sthlm
• Henrik L Barvå – Politisk redaktör på Nya Wermlands-Tidningen
• Gunnar Sandelin – Socionom, journalist och författare

Se mer eller köp boken: Adlibris, Bokus, förlaget Realia

Tema: Identitet · Mediegranskning · Realism/idealism

Alliansens sista dödsryckningar

torsdag 19 januari 2017 · 12:52

Jag skrev i början på december att alliansen är död. Denna prognos har blivit än mer realistisk efter Moderaternas utspel idag. Anna Kinberg Batra vill lägga en alliansbudget som, med stöd av Sverigedemokraterna, innebär att man fäller den rödgröna regeringen.

Nu har Centerpartiet sagt nej. Det är ännu en spik i alliansens kista.

Men även om C skulle lägga ner sina röster kan övriga oppositionspartier fälla regeringen. M, L, KD och SD har 168 mandat mot 159 för S, MP och V.

Liberalerna har ännu inte sagt hur de ställer sig. Om också L lägger ner sina röster, vinner rödgröna regeringen. Och om C aktivt röstar med regeringen, vinner den.

Men viktigare är vad detta betyder om vi blickar längre fram, mot valet 2018. Då kan vi, istället för två regeringsalternativ som kallas borgerliga mot rödgröna, få realister mot utopister. Om detta skriver jag i ledarartikel, Nya regeringsalternativ: realister mot utopister:

Då får svenska folket möjlighet att välja om man vill fortsätta den utopiska linjen, med fortsatt stor invandring och svaret på alla praktiska problem är ”det löser sig, var inte så pessimistisk”, eller en realistisk linje där man lägger om kursen och fokuserar på sammanhållning och trygghet för oss som bor i landet.

Det är utmärkt om väljarkåren för göra detta val, så att en ny regering får tydligt mandat för sin politik.

Tema: Alliansen · Rödgröna · Valkampanj