Att 30 av 349 riksdagsledamöter har hoppat av sitt uppdrag mitt under mandatperioden kan ha många förklaringar. Men ett grundproblem är att allt redan är avgjort när en fråga kommer till riksdagen.
Riksdagen har låtit sig bli ett transportkompani som bara bekräftar det som redan är bestämt. Om detta finns bred samsyn, vilket framgår av ledarkommentarerna nedan. Förklaringen är att partierna tagit över makten att utse personer från väljarna. Den som vill ha en chans att komma in ska hålla sig väl med partifolket, men kan strunta i väljarna.
Därmed saknar också riksdagsledamöterna ett eget folkligt mandat. De sitter på nåder av sitt eget parti och det leder obligatoriskt till att de reducerar sig till knapptryckare.
Flera ledarartiklar tar upp stärkt personval som lösning, och det är en uppfattning jag helt delar. Problemet är bara att partierna inte vill släppa denna makt till folket. Främst Socialdemokraterna bromsar verkliga personval, senast i Grundlagsutredningen. Detta parti borde ställas till svars för att man inte vill ge folket makten över riksdagen. Det är S som är bromsklossen, det glömmer tidningsredaktörerna att nämna.
Västerbottens-Kuriren skriver Riksdagen måste bli piggare efter nästa val:
När den erkänt driftige riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson (M) i våras meddelade att hon lämnar riksdagen i och med valet var hon inte nådig i sin kritik. «Jag har under de här åren kunnat se hur riksdagen nästan totalt har tömts på innehåll, makt och inflytande«, sade hon till Ekot.
Gunnar Wetterberg, samhällspolitisk chef på Saco, gjorde i våras en snarlik lägesbedömning. Han menar att partiernas makt över vilka som ska stå på valsedlarna har gjort riksdagsledamöterna följsamma och lyhörda inför partiledningarna och samtidigt anonyma för och fjärmade från väljarna.
Vad kan göras för att motverka detta? Ett sätt vore att förändra valsystemet i riktning mot ökat personval.
Norrköpings Tidningar fyller på, i Inte konstigt att så många hoppar av:
I praktiken finns det ingen egentlig maktdelning. All makt ligger hos regeringen och allra mest hos statsministern och dennes kansli. På det sättet har vi i praktiken en grundlag som inte fungerar. Det är synd. Att vara folkvald borde rimligen handla om något mer än bara trycka på rätt knappar.
Och det är som Kristianstadsbladet konstaterar i Piggare riksdag:
Grundlagsutredningen föreslår bara en marginell förbättring. Men om spärrarna togs bort helt och hållet så att partiernas makt över vilka som ska stå på listorna försvann skulle det ge en välbehövlig vitamininjektion till det politiska systemet och göra riksdagen attraktivare.
Dala-Demokraten summerar, Förståeliga riksdagsavhopp:
Vad är det för fel på riksdagsledamöterna, som hoppar av? Svaret är: De saknar och sörjer att de inte har makt.
Dagens Nyheter skriver i ledaren Riksdagens kris:
Riksdagsledamotens ställning måste stärkas på bekostnad av partiledningarna, framför allt genom ett mer direkt mandat från väljarna. Antalet ledamöter i riksdagen bör minska, personvalsinslaget stärkas och ledamöternas resurser för att anställa medarbetare bör öka på partikansliernas bekostnad.
Västerviks-Tidningen formulerar problemet på ett annorlunda sätt i Riksdagen har blivit ett slutförvar:
Problematiken med allt detta är att riksdagspositionerna allt för ofta ses på som toppen på ens karriär. Vartenda kommunalråd ska envisas med att kandidera dit trots att rikspolitiken kanske inte ens intresserar. De riksdagsmän som avgår är heller inte problemet, de visar ju att de uppenbart inte tycker att plattformen är tillräcklig eller passar just dem. Det är de som inte avgår som är problemet som år in och år ut sitter utan att tillföra en endaste arbetsinsats förutom knapptryckningen.
Men Västerviks-Tidningens beskrivning, som jag upplever som korrekt, är bara ett annat sätt att säga det på. De aktiva hoppar av, de slöa blir kvar.
Se mer i bloggen: Riksdagsledamöter är statister – Inför enmansvalkretsar och Riksdag, regering och politiska makten.
(Andra intressanta bloggar om politik, Riksdagen, grundlagsutredningen, Val 2010, riksdagsval, valsystem, personval, demokrati, Socialdemokraterna, Alliansen, regeringen)