Riksdag, regering och politiska makten

Göteborgs-Posten tar i dagens ledare upp den kritik mot riksdagsledamöternas maktlöshet som Anne-Marie Pålsson (M) framfört, Nyttiga nederlag:

Särskilt i FRA-debatten reagerade regeringen onödigt hårt. Det var en viktig fråga, men att regeringen tvingades retirera påverkade inte dess regeringsduglighet.
Kanske kan vi av detta dra en nyttig lärdom. Det är viktigt att parti- och regeringslojaliteten upprätthålls vad gäller regeringsduglighet, exempelvis i budgetfrågor, och när lojaliten mot givna vallöften står på spel. Men därutöver borde utrymmet för självständiga riksdagsledamöter vara betydligt större än vad vi vant oss vid som normalt.
Det är ingen katastrof om regeringen då och då förlorar en omröstning i riksdagen. Tvärtom skulle fler aktiva och kritiska riksdagsledamöter kunna bidra till en bättre regeringspolitik.

Problemet är bara att majoriteten av riksdagsledamöterna vill vara röstboskap, deras ambition är inget annat! De är inröstade för att vara röstboskap.
Jag tycker G-P har rätt ambition, men man ser inte denna tragiska verklighet. Nuvarande valsystem lägger makten över urvalet av riksdagsledamöter på partierna, och i deras urval är lydighet främsta kriteriet.
För att bryta mönstret och för att få riksdagsledamöter som tar sin grundlagsenliga roll på allvar krävs att väljarna har den avgörande makten över vilka personer som väljs.
Därför borde Göteborgs-Posten kräva avskaffande av personvalsspärren, eller som denna blogg: enmansvalkretsar.
I förestående EU-val krävs att en kandidat får kryss av fem procent av partiets väljare, annars räknas inte kryssen. Denna personvalsspärr innebär få förändringar sker i valet.
Ett undantag i förra EU-valet 2004 var EU-kritikern Anna Hedh (S) som fick 32.000 kryss, vilket var 5,2 procent av S-väljarna. Hon stod på plats 31 på valsedeln men steg som en raket till plats 3 tack vare personkryssen, och fick resa till Bryssel som EU-parlamentsledamot.
En avskaffad spärr betyder att alla kandidater, också toppnamnen, måste engagera sig i att nå väljarkontakt och få personligt stöd. Då räcker det inte med att partiapparaten stöder dem.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , )

Rulla till toppen