Det är fullständigt groteskt att se hur den svenska journalistkåren förvandlar Annika Östberg till en hjälte. I alla medier! Överallt! Hela P1-Morgon är en enda lång hyllning till henne. Uppslag efter uppslag om henne i tidningarna. ”Otroligt vacker, otroligt begåvad” säger man om henne i SVT:s morgonsoffa. Det är som om hon oförskyllt hållits fången av stora, hemska USA. Som om hon hade varit oskyldig gisslan.
Men hon är delaktig i två mord — och har dessutom erkänt sig skyldig till att ha huggit ihjäl en man på egen hand. Vill journalistkåren släppa de som dömts för medskyldiga till polismorden i Malexander också?
De var ju tre unga män, på permision som skådespelare i Lars Noréns fängelsepjäs, som på landsvägen utanför Malexander sköt två poliser till döds. Alla tre är dömda för delaktighet, men det var en som sköt de dödande skotten.
Ingen i Sverige hävdar att de två som inte sköt de dödande skotten är oskyldiga. Men Annika Östberg behandlas plötsligt som om hon inte är ansvarig för medhjälp till liknande mord i USA.
Jag har inget emot att hon flyttas till Sverige. Men mediernas uppmärksamhet är sinnessjuk. Återigen ser vi hur amerikahatet förvandlar journalister till supportrar och hang-arounds kring mördare.
(Andra intressanta bloggar om mord, våld, polis, kriminologi, psykologi, kriminalitet, brott, kriminalpolitik, lag o rätt, fängelse, moral, Annika Östberg)