Medan Barack Obama förklarade sig som segrare i det demokratiska primärvalet, drog John McCain igång den riktiga valkampen med ett tal i New Orleans. Newsweek rapporterar i McCain’s ‘Change’ Speech. Där citerar man McCain som sa:
Ni kommer att i varje tal, i varje intervju, i varje pressmeddelande från min motståndares kampanj höra att jag kampanjar för en tredje mandatperiod för Bush. Ni kommer att höra hur varje uttalande från presidenten beskrivas som ett Bush-McCain utspel.
Varför anser senator Obama att det är så viktigt att upprepa detta om och om igen? Eftersom han vet att det är mycket svårt att få amerikaner att tro på något de vet är falskt. Därför kommer han att försöka trumma in det i ert medvetande genom att oupphörligen upprepa det, snarare än att ta en ärlig debatt om de olika vägval för landet som han och jag står för.
Men det amerikanska folket lärde inte känna mig igår, så som de just börjat lära känna senator Obama. De vet att jag har lång erfarenhet av partiöverskridande samarbete för att lösa problem. De har sett mig sätta vårt land före någon president — före något parti — före något särintresse — före mitt eget intresse. De må se mig som en icke perfekt tjänare av vårt land, något jag verkligen är. Men jag är hennes tjänare först som sist och alltid.
Vilket lysande sätt att vända Obamas osakliga påhopp till en fråga om karaktär. Och styrkan är att amerikanska folket vet att det är just så här John McCain är. Han har varit en av de mest beundrade politikerna i mer än 10 år. Han är välkänd. Folk vet att han går sin egen väg, att han kan göra upp med motståndarna, att han kan gå emot sina egna.
Allt medan amerikanerna inte vet någonting om vem Barack Obama är som person. Han har under sina två år i senaten gjort exakt motsatsen till det han nu driver som sitt valtema: att han ska samla alla i en stor gemenskap. I senaten har han avvisat allt samarbete över partigränserna och i voteringar profilerat sig som en av de mest vänsterinriktade senatorerna.
Det är Obamas vänsterprofil som McCain nu kommer att lyfta fram, och sätta det i kontrast till McCains många samarbete över partigränsen, till och med med Ted Kennedy. Är det någon som kan betraktas som den enande kandidaten som står för gemenskap och samarbete så är det McCain.
Men Obama har övertag när det gäller karisma och vältalighet. Och han har ett ljusare och hoppfullare tonfall.
Därför kommer, likt i Sverige 2006, valet att avgöras av vems verklighetsbild väljarna känner igen sig i. Är det Obamas budskap om att diktaturerna och fundamentalisterna i världen inte är något hot mot USA, eller är det McCains budskap om att USA måste ta itu med tyrannerna för att kunna trygga fred och frihet på längre sikt, både för Amerika och de förtryckta folken?
Svaret på den frågan kommer att avgöra vem som blir president. Tror jag. (Andra intressanta bloggar om USA, pres.valet, Vita huset, McCain, Obama)