Egentligen är det ett mirakel att John McCain som republikansk presidentkandidat har ungefär lika stort stöd i opinionen som Barack Obama. Väljarna är hjärtligt trötta på republikanerna. Så som man alltid är på det parti som innehaft makten i åtta år i Vita huset. Den här kurvan över hur många väljare som har förtroende för respektive part säger en helt del. (Källa: Gallup)
Men medan det republikanska partiet ligger 15 procentenheter efter demokratiska partiet i popularitet, så är det jämnt mellan partiernas presidentkandidater. I senaste Rasmussen Report får Obama 47 procent och McCain 46 procent. McCain lyfter alltså partiet och är konkurrensmässig i presidentvalet.
Det är högst troligt att Barack Obama drar ifrån McCain när Hillary Clinton erkänt sig besegrad och Obama kan hyllas som vinnare och demokratiska partiets presidentkandidat. Under konventet i sommar kommer han också att få enormt med positiv mediebevakning.
Men McCain har sedan chansen att komma tillbaka på republikanernas konvent, och under intensivskedet i valrörelsen i höst då amerikanska folket ska avgöra vem de litar mest på, och till vem man vill överlämna det kolossala ansvar som presidentämbetet innebär. Här handlar det lika mycket om personlig karaktär och personliga egenskaper som om politisk färdriktning.
Jag tror McCain till sist kommer att dra det längsta strået. Hans karaktär och politik är en helgjuten helhet, medan Obamas höga och goda ambitioner redan krockat med verkligheten och hans personliga agerande. Obama säger ett och gör ett annat. (Andra intressanta bloggar om USA, pres.valet, McCain, Obama, Clinton)