Förre svenske konsuln i New York Olle Wästberg skriver i sitt nyhetsbrev:
Expressens newyorkkorre Gunnar Johansson berättar om hur han av misstag råkar ringa larmnumret 911 och snabbt lägger på luren. En liten stund efteråt står polisen utanför hans lägenhetsdörr. De hade fått larmet, spårat numret och gett sig iväg.
Det är inte unikt. När vi bodde i New York skulle en svensk granne ringa Sverige mitt i natten amerikansk tid. Hon slog 911 i stället för utlandsprefixet 011. Bad om ursäkt och la på. Fyra minuter senare stod polisen utanför dörren. Hennes man öppnade, men polisen insisterade att få träffa henne själv. Sannolikt med erfarenhet från kvinnomisshandel.
Så är en polis som dels fungerar, dels lyckats få ner brottsligheten så långt att man kan ägna sig åt normal samhällservice.
Och i världsmetropolen New York är brottsligheten klart lägre än i Sverige som helhet, räknat per invånare. Färre rån, stölder, misshandel, våldtäkter. I fråga om mord sa man förut att New York låg något över svensk statistik, men det har ju på senare tid klarlagts att svenskt rättsväsende inte längre anser att mord är mord utan “vållande till annans död” — även om den mördade fått halsen avskuren. Därmed är förmodligen också antalet mord i dess korrekta definition fler i Sverige än i New York.
I New York står invånarnas säkerhet i centrum. Inte så i Sverige — här har människor inget värde för makthavarna. Hur länge ska vi tillåta att det är så? (Andra intressanta bloggar om politik, våld, polis, kriminologi, psykologi, kriminalitet, brott, kriminalpolitik, lag o rätt, fängelse, mord, moral, Kungsholmsmordet,