I morgon fyller förre statsministern Thorbjörn Fälldin 82. Jag tvekar inte att utse honom till Sveriges störste borgerlige politiker sedan demokratins genombrott. Ingen annan har vunnit regeringsmakten två val i rad (1976 och 1979). Och på den tiden fanns ingen Allians — tvärtom: partierna bekämpade varandra så att stickor och strån rök.
Han är den ende statsministern på 75 år som inte varit yrkespolitiker sedan ungdomsåren, och han hade ett jordnära perspektiv på politiken där han satte medborgarna före staten.
Fälldin var i sin person den ende garanten för att andra politiker än socialdemokrater kunde leda landet.
Han tog hela ansvaret på sina axlar. Och 1980 inträffar ett viktigt trendbrott: Sverige sparar och begränsar statsbudgeten för första gången i modern tid.
För detta fick han ta mycket skit. Inte minst från sitt eget parti.
Men nu blir han, som Tore Hägg skriver i Borås Tidning, Fälldin – äntligen omsluten och hyllad. Gotlands Tidning skriver i ledare: Fälldin hedras med en vänbok. Det är Norrlands Universitetsförlag som nu ger ut En bok till Thorbjörn (återkommer när jag läst den).
Och här i bloggen har många kortare Fälldin-citat publicerats. Liksom längre tal: Statsmannen Fälldin. (Andra intressanta bloggar om politik, Fälldin, centerpartiet, historia)