Tänk vad åren går. Den 19 september 1976 vann de borgerliga en historisk seger och majoritet i riksdagen. Socialdemokratin såg det som en statskupp. För första gången på över 40 år var det inte de som höll i taktpinnen längre.
Är det så att valet 2018 kommer att bli ett lika avgörande år i att ändra det politiska landskapet igen? Om det resonerar jag i ledare i Samtiden:
Thorbjörn Fälldin tog en stor politisk risk, och satte sitt personliga ledarskap på spel, när han tog in Moderaterna och bildade en bred borgerlig regering. Det är svårt att idag förstå hur djupt kontroversiellt det beslutet var, men faktum är att många i C och L argumenterade hårdare mot moderater än mot socialdemokrater.
Vi är nu i ett liknande skede, där Sverigedemokraterna har tagit Moderaternas position som det parti som av vissa i högljudda tonfall stämplas som spetälska och till varje pris ska hållas ute i kylan och borta från regeringsmakten.
I efterhand kan saker som är modiga, djärva och förutseende när de sker i efterhand av historien upplevas som självklara. Kanske är det därför så få vågar vara modiga i politiken – man tror inte att det behövs för att påverka utvecklingen…?