Donald Trump höll det han sagt hela våren, att han som sin vice president vill ha en person med lång politisk erfarenhet från kongressen. Den nuvarande guvernören i Indidana, Mike Pence, är en sådan person. Han har som sagt inte bara lång erfarenhet från arbete i kongressen utan är också guvernör i en delstat, den position många presidenter haft (Reagan, Clinton, Bush).
Många vicepresidenter har klagat på att de inte har någon tydlig arbetsuppgift, men Pence kan få en mycket central roll: att sköta sambandet mellan Trumps Vita hus och kongressen.
Valet av Pence är också traditionellt i den meningen att han kommer från mellanvästern, en del av den stora landmassan mellan kusterna som intellektuella i storstäderna vid öst- och västkusterna ofta hånar, och som är republikanernas starkaste fäste. Pence balanserar därmed Trump som kommer från storstaden New York.
Pence är framgångsrik guvernör i Indiana som ligger nära viktiga delstater där det brukar väga jämt mellan partierna, så som Ohio. Pence kan här ge en knuff framåt ur väljardemografisk synvinkel.
Också när det gäller värderingar och politiskt innehåll stärker Mike Pence trovärdigheten bland kristna och konservativa för Trump-valsedeln. Pence är evangelikanskt kristen med grundmurat förtroende bland republikanska kärnväljare. Han är gift och har sex vuxna barn.
Genom hans lugna och stabila temperament är han populär också i partiets etablissemang, de som har så svårt för Donald Trump. Även talmannen i representanthuset, Paul Ryan, har mycket stort förtroende för Mike Pence som han känner väl.
Men trots lugnet har Pence varit framgångsrik radiopratare och programledare i TV på 1990-talet, så han kan föra sig i medierna.
Mike Pence är, som många andra amerikanska politiker, i grunden jurist och arbetade som advokat några år innan han blev radiojournalist och sedan kongressledamot.
Vänstermedierna menar att valet av Pence strider mot det politiskt korrekta: han är ju inte kvinna eller tillhör minoritet. Han var emot att homosexuella skulle tjänstgöra i försvaret och mot homosexuella äktenskap.
Men den kritiken har förmodligen Trump inte så mycket emot. Det stärker hans ställning bland de republikaner som varit tveksamma till Trump, just för att Trump som New York-bo framstår som mer liberal. Dessutom har Trump med sina valframgångar förändrat den politiska kartan, från kulturkamp mellan radikaler och konservativa till kamp mot etablissemangen.
Att inte välja en kvinna eller person med minoritetsbakgrund skadar inte heller Trump eftersom han därmed upprätthåller sin image som självständig maverick, avvikare från den tråkiga politiska klassen.
Och redan före beskedet om Pence är det, enligt den senaste opinionsmätningen från CBS/New York Times, helt jämnt mellan Trump och Clinton: 40-40 procent.
Se mer: National Review, Washington Post, Politico, Guardian.