Ledarredaktionen på Washington Post varnar demokratiska partiet för att underskatta Donald Trump, Democrats, don’t celebrate Trump’s nomination. Fear it:
Jag vet att opinionsmätningarna säger att Donald Trump inte kan vinna. Men tänk om vi tittar på fel siffror i mätningarna? Tänk om Trumps låga förtroende inte betyder något? Eller, annorlunda uttryckt, tänk om det låga förtroendet för landets utveckling betyder mer?
I nuläget har 6 av 10 amerikaner inte förtroende för Trump, bara 36 procent har det. Men tilltron till landets utveckling är ännu lägre. Bara 27 procent av amerikanerna tror att landet är på väg i rätt riktning, medan 65 procent anser det är på väg åt fel håll.
Vad händer om de som respekterar Hillary Clintons kompetens avvisar henne som symbolen för det rådande etablissemanget? Och tänk om väljare som inte gillar Trumps hårda ton och bombastiska stil bryr sig mer om att han, i deras mening, skakar om makteliten?
En ovanligt insiktsfull analys som håller sig till verkligheten och inte önskedrömmar. Detta är givetvis skälet till att Trump slog ut alla republikanska motkandidater med långt större politisk erfarenhet än han själv. Folket är förbannat på den inkompetens som den politiska klassen visat upp i många år.
Republikanska konservativa gräsrötter väljer en New York-miljardär som inte alls är särskilt konservativ, därför att han utmanar de besuttna eliter som skiter i vanligt folk.
Varför skulle inte demokratiska väljare kunna göra samma kompromiss med renlärig ideologi för att få en president som rensar ut all den skit, dynga och inkompetens som huvudstaden Washington DC symboliserar sedan 1990-talet?
Amerikanska systemet gick i baklås 1994 då republikanerna efter 48 år tog tillbaka majoriteten i representanthuset samtidigt som demokraterna vägrade acceptera detta. Så som konstitutionen är uppbyggd krävs stora majoriteter för att få igenom förändringar. Grundlagsfäderna ville hellre ha inga beslut, än kontroversiella beslut med små majoriteter.
Problemet som grundlagsfäderna inte förutsåg, och som president George Washington varnade för i sitt avgångtal 1798: om de folkvalda sluter sig samman i kollektiva partier istället för att representera sina väljare från valkretsen, kommer politiken att bli smutsig och svårstyrbar. Denna svaghet har förstärkts med Gerrymandering, då partierna i delstaterna sett till att skapa sig själva “säkra” valkretsar, dvs en väljarkår som stabilt röstar demokratiskt eller republikanskt. Det har minskat folkvaldas känslighet för allmänna opinioner, och därmed deras villighet att göra upp med andra sidan i för landet viktiga frågor.
Arnold Schwarzenegger försökte som Kaliforniens guvernör flytta makten över valkretsarnas utformning från delstatspolitikerna till domstolar, men förlorade i en folkomröstning. Särintressena, särskilt fackföreningar, vill ha säkra mandat för demokraterna så att de kan styra kandidaterna som väljs (och är helt beroende av fackföreningarnas stöd i vissa valkretsar).
Nu är Donald Trump den nya utmanaren av detta korrupta system, eftersom han står över partiintressen. Att hela det republikanska etablissemanget gick emot Trump under primärvalet har stärkt Trump som en outsider som utnyttjar insidersystemet (republikanska partiets primärval) för att bli vald.
Det är som anti-etablissemangskandidat Trump når sina framgångar. Det har de många inte förstått.