Det är en surrealistisk upplevelse att lyssna på radions lördagsintervju med Jimmie Åkesson från igår. Frågorna avslöjar mer om frågeställaren och dennes redaktion än om den utfrågade. Sveriges Radio tror, uppenbarligen, att kostnaderna för mottagning kommer att minska efter regeringens skärpningar. Inget är kan vara mer fel. Under 2015 har vi tagit emot fler än någonsin i landets historia, samtidigt avvisas inte dem som fått avslag på asyl.
Kostnaderna för dessa öppna gränser har vi ännu bara sett en bråkdel av. Att ordna tak över huvudet är det enkla och billiga. Dessa kostnader är ingenting mot vad mottagningen kommer att kosta när man ska erbjuda bostad, försörjning, omsorg, skola, sjukvård och all annan välfärd.
Ingenting av detta har Sveriges Radio förstått. Jag var tvungen att skriva ut intervjun (i relevanta delar) för att se om jag uppfattat det rätt. Döm själv :
Hur påverkar regeringens strängare flyktingpolitik era budgetar framöver?
— Vi kommer att spara än mer pengar.
Ni säger att ni har ett unikt budgetutrymme. Ni finansierar många av era satsningar med pengar som ni tar från kraftigt minskad invandring. Det är grunden för att ni kan vara mer generösa än andra partier. Hur relevanta blir de här beräkningarna nu när regeringens budgetar också kommer att utgå från kraftigt minskad invandring?
— Invandringen nu och på den nivå regeringen eventuellt får ned den till är fortfarande betydligt högre än den vi räknat på.
Era beräkningar utgår från skillnader från regeringsbudgeten, det är ju så man räknar. Vad händer med era kalkyler när regeringen för en politik som syftar till att invandringen ska falla? Då förändras ju hela utgångspunkten?
— Det är väldigt osäkra prognoser. Vi får se hur nästa prognos från Migrationsverket påverkar budgeten.
Budgetutrymmet är skillnaden regeringens kalkyler och era kalkyler. Om regeringens kalkyler förflyttas måste också era flyttas. Tror du att ni kommer att ha råd med alla era satsningar?
— Om regeringen minskar kostnaderna för integrationspolitiken kommer ju också de att ha ökat utrymme. Då får vi värdera deras satsningar eller om vi vill rikta om dem till något annat.
Ni har ju alltid haft mer pengar eftersom ni varit ensamma om att vilja ha minskad invandring. Hur ska ni kunna fortsätta vara mest generösa när ni nu inte är ensamma?
— Regeringen kommer med de åtgärder man föreslagit hittills, fortfarande att ha betydligt större invandring än vi någonsin haft. … Det här räcker inte.
Kommer ni att behöva göra betydande omfördelningar?
— Kostnaderna för invandringspolitiken har skjutit i höjden och det ser vi inte kommer att förändras i närtid.
Nog kommer det att förändras om invandringen minskar. Då försvinner ju kostnaderna i mottagningssystemet, det måste ju ändå ske. Det är en politik som ska ligga i tre år.
— Det kommer inte att förändras, tyvärr.
För mig klarnar det varför journalistkåren är för öppna gränser. De tror helt enkelt att kostnaden för invandring är en engångsutgift i direkt anslutning till att folk anländer på svensk mark, men att den sedan inte kostar en krona i statsbudgeten. Det är som att journalister tror att vi har ett amerikanskt välfärdssystem där var och en själva sparar till sin välfärd. Men så är det ju inte. Vi är så långt från det man kan komma. Staten lovar ju att försörja alla som befinner sig i Sverige (på laglig väg, och efter Reinfeldts MP-uppgörelse också för de som är här olagligt).
Detta innebär gigantiska kostnader. Det har ingen ekonom bestridit. En del hävdar att om flertalet migranter kommer i arbete på i sitt samma nivå som övriga, då kan invandringen på lång sikt gå jämt upp. Det har aldrig hänt i Sverige sedan invandrare började kallas flyktingar på 1970-talet. Efter sju år har i dagsläget hälften av invandrade personer hittat ett jobb, de flesta andra gör det aldrig.
Här hamnar vi åter i frågan om politik ska styras av idealistiska utopier som struntar i fakta, eller av en realistisk och pragmatisk politik som tar hänsyn till kostnader och realistiska ambitioner.
Tyvärr är det bara Sverigedemokraterna som finns på realistiska sidan. Alla andra partier och hela journalistkåren finns uppe på små rosa moln. Där spelar kostnader ingen roll. Sådana bekymmer är bara töntiga, tycks de mena. Vi får se vad de säger när notan kommer. För den kommer! Snart.