När jag ansvarade för Timbros rapportserie på 1990-talet var en av de bättre rapporter vi gav ut, enligt min mening, en om stadsbyggnad av Jan Jörnmark, docent i ekonomisk historia vid Chalmers i Göteborg. Han hade ett grepp om ämnet som få har och ändå konkret om stora skeenden. Han är också fascinerande som person.
Jag ser att Widar Andersson på socialdemokratiska Folkbladet har samma uppfattning. I ledaren Övergiven politik med mossa tar han sats i Jörnmarks bok Krisen, där han analyserar varför saker och ting händer.
Andersson knyter an till dagens situation och gör en hoppfull slutsats:
Uppemot en miljon människor har på olika sätt tagit sig in i Europa från söder och från öster. Trycket från alla dessa människor på marken har fått EU: s tänkta regelverk för att hantera sådana situationer att gå i drickat mer eller mindre.
Det vi nu upplever är därför en situation där betydligt fler tillfälligheter och möjligheter än vanligt är ute och luftar sig. Riktigt vartåt och varthän det ska bära iväg vet ingen riktigt bestämt. Vissa saker går åt helsike. Andra blir nog riktigt bra. För Sveriges del tror jag att det kommer att hända att vi lär oss hur vi ska bli ett riktigt bra invandringsland. Det där med “multikulti”, identitetspolitik och hela det paketet kommer att bli en övergiven och mossbelupen plats i samhället.
Första steget är att förstå vad som inte fungerar. Men sedan måste man lägga fram operativa förslag på vad som måste göras. Att vi inte har några politiker som klarar av det, är mitt skäl att inta den djupt skeptiska hållning jag har. Visa hur ni ska hantera detta, bästa politiker. Hittills har ni inte övertygat någon om att ni är vuxen situationen.