Till det jag skrev i förra inlägget kan fogas att upphovsrättens allt striktare uttolkning, å andra sidan, bör ses över. Exempelvis i hur många år denna rätt gäller. Det illustreras väl av en läsare som skriver:
Debatten om fildelning/nedladdning verkar mest gälla nya filmer och ny musik. Men problemet med upphovsrätt är större än så. Här kommer två exempel på hur vansinnig situationen är.
1. Konst. För lite sen bjöd jag på en tavla av Ellen Jolin på en auktion. Tavlan målades 1896, alltså för över 100 år sedan. Konstnären dog 1939, alltså för 69 år sedan. Men likafullt måste köparen betala 5 % av priset till arvingarna. Helt ologiskt! Målningen finns i ett exemplar, och konstnären har ju redan fått full betalning för den. Jämför med ett villaköp. Inte får exempelvis den ursprungliga arkitekten eller dennes efterlevande en provision på försäljningssumman varje gång en villa byter ägare.
2. Böcker. Jag har länge sökt en liten hembygdsbok om trakten min släkt kommer från. Boken (eller snarare häftet) finns inte i bokhandeln och är slut på förlaget. Jag hittar den inte på antikvariat, inte ens på nätet. Den finns naturligtvis på Kungl. biblioteket (ej till hemlån men jag kan läsa den där); dock vägrar man blankt att låta mig kopiera den. Visst är det rimligt med kopieringsskydd i några år, men en bok, som inte finns att få tag på kommersiellt och som upphovsrättsinnehavarna inte gitter ge ut en ny upplaga av, bör vara fri att kopiera.
Upphovsrättens utsträckning i tid borde förkortas. Att underlätta tillgång till äldre texter och verk innebär inte att man drar bort mattan under fötterna på konstnärer, musiker och uppfinnare. Här måste lagstiftningen ses över.
Jag tycker det gått för mycket prestige i frågan, från båda sidor. Lägg den åt sidan och finn nya lösningar.
(Andra intressanta bloggar om politik, fildelning)