Ann Heberlein har skrivit boken Det var inte jag! eftersom hon tröttnat på kulturen där alla skyller ifrån sig, rapporterar Aftonbladet i Forskare: Skyll inte ifrån dig
Hon är … väldigt trött på att människor i Sverige ständigt skyller ifrån sig. Är vi ett folk som slutat ta ansvar, undrar författarinnan. I sin bok ger hon mängder av exempel på hur vi slingrar oss. Elever som inte får tillräckligt höga betyg känner sig kränkta. Samma visa på arbetsplatser. Förbisprungen i karriären – kränkt.
– Varenda människa tycks vara kränkt i dag. Vi talar mera om våra rättigheter än funderar över våra skyldigheter. Väldigt mycket är någon annans fel.
Håller helt med om beskrivningen. Men förklaringen hon ger är tunn:
Har du något bra botemedel?
– Ja, varje människa måste fråga sig: vad är mitt ansvar? Vi måste inse att alla våra handlingar får konsekvenser.
Det räcker inte som förklaring. Det som gör att allt färre tar ansvar är att ansvarstagande inte längre belönas. När folkrörelserna var som starkast, fram till 1950-talet, visade alla respekt för dem som var beredda att ta ansvar genom föreningsuppdrag. Man fick något tillbaka av att ställa upp och lägga ner sin tid på olika sysslor. Så är det inte längre.
Den moral som sa att den som smitigt undan gör bäst i att skämmas i tysthet, finns inte längre. De som inte tar något som helst ansvar anser sig ha lika mycket att säga till om, som de som gör grovjobbet. Den socialistiska tolkningen av jämlikhet — jämlikhet i utfallet snarare än jämlikhet efter vad man presterat — undergräver ansvarstagande.
Vi måste återgå till den filosofi som väger in prestation i kalkylen. Det behöver inte vara pengar, utan kan vara respekt för den tid och engagemang någon lagt ner på en gemensam angelägenhet. (Andra intressanta bloggar om politik, värderingar, filosofi, ideologi)