Jag undrar om medierna skulle hylla president John F Kennedy med sådan frenesi om de visste något om vad han stod för. Visst, han var en av de första “moderna” politikerna i den meningen att han var mer mån om hur han framstod än vad han stod för. Mediebilden var viktigare än sanningen. Och här lyckades han bättre än någon annan, någonsin. Men det rosa skimmer som omger honom är artificiell och grundas inte på fakta.
Kennedy bedrev 1960 en presidentvalskampanj som angrep motståndaren Richard Nixon från höger. Kennedy angrep kommunismen hårdare. Kennedy talade tydligare om att avsätta revolutionären Castro på Kuba.
Vad säger SvD:s Therese Larsson Hultin om det? Hon skriver i dagens tidning: Kennedy var “en president som förde in en frisk fläkt i Vita huset och stod för en ny tid i amerikansk politik. Men med mordet förlorade landet sin oskuld och tog ett första steg mot det USA vi känner idag.”
Jaså. Så Kennedy stod inte för den hårda makten i internationell politik? Mer fel kan man inte ha. Skulle Kennedy inte ha startat Vietnamkriget? Men det var ju han som gjorde det.
När det gäller amerikanska södern var det Kennedy som visade hänsyn till segregationister som guvernör Wallace genom att inte agera lika kraftfullt som republikanske presidenten Dwight D Eisenhower gjort när han sände federala trupper ur 101st Air borne Division till Little Rock 1957 så att svarta studenter kunde gå till skolan.
Jag tycker Kennedy är intressant att studera när det gäller hur mycket en politiker kan lura väljarna. Hans image var helt skild från honom som person. Flera historiker menar att om han fått leva hade hans många otrohetsaffärer exploderat och varit den nya mediegranskningens genombrott snarare än Nixons Watergate. Flera medier hade 1963 börjat antyda att någon högt uppsatt i administrationen hade sexuellt umgänge med maffiakontakter och misstänkta kommunistspioner. Justitieminister Robert Kennedy hade allt svårare att få medierna att hålla tyst om det som man visste och sett med egna ögon: hur John F Kennedy tog med sig prostituerade på rummet under turnéer i landet.
Men ännu vid dagen för mordet för exakt 50 år sedan hade det amerikanska folket bilden av en harmonisk familj med John F Kennedy som en lojal familjefar.
Jag menar inte att hans privata tillkortakommande diskvalificerade honom som politisk ledare, men jag känner avsky inför alla lögnerna och att de inte granskades. Varken då eller nu.