Mot slutet av talet låter inte Barack Obama längre som den vidsynte politiske ledare som står över kulturella skillnader och vill skapa hopp och gemenskap. Nu skuldbelägger han vita för att inte ställa upp på de svarta. Han angriper istället för att försöka samla, han klagar istället för att ingjuta hopp. Det finns till och med en sträng av bitterhet i rösten.
Det här är inte samma Obama som vann i Iowa i januari. Nu låter han som vilken vanlig vänsteraktivist som helst. (Andra intressanta bloggar om USA, McCain, Obama, Clinton)