Den årliga rapport som visar tillståndet för äganderätten i världen har kommit med ny utgåva: International Property Rights Index. Waldemar Ingdahl, som kommer att presentera studien på onsdag, konstaterar att Rapporten är en krutdurk för debatten kring äganderätten:
Ofta brukar det sägas att fattiga inte har behov av äganderätt, men det är snarast just de som behöver den mest. Fattiga har egendom; som hus, djur, mark, företag med mera, men det är dött kapital, som befinner sig i den informella sektorn. De kan inte omsätta det lilla de har till att göra sin situation bättre. De rika kan alltid skydda sin egendom, även om lagarna inte fungerar. […]
En studie han gjorde var om varför fattiga peruanska bönder odlade koka till kokainkartellerna. Så lönsamt var väl inte kokan för bönderna? Ett skälen Hernando De Soto fann var att många av bönderna saknade papper på att de ägde sin mark, och därför kunde vräkas när som helst. Om de odlade palmolja skulle de kunna få ut sex gånger mer för en skörd än med kokan. Fast då skulle bönderna behöva investera för fem år framöver, koka gav snabba cash.
För att människor, särskilt de minst bemedlade, ska kunna satsa på framtiden krävs äganderätt. Bara när deras ägande är dokumenterat och skyddat kan man göra kloka val och få lön för mödan av sitt arbete.
När man ska analysera varför biståndspolitiken misslyckats i 40 år kan svaret sammanfattas så här: avsaknat fokus på äganderätt. Bistånd har varit lika med socialism. Allmosor ovanifrån. Ingen respekt för hur samhällen och ekonomi fungerar. Därför har bistånd ofta gjort större skada än nytta (men folk i väst har skaffat sig gott samvete).
Det är äganderätt som är grunden för allt välstånd. Utan respekt för den, finns i längden ingenting. Varken materiellt eller andligt.
Se mer: Fattigdom bekämpas med äganderätter.
(Andra intressanta bloggar om politik, bistånd, frihet, äganderätt, ägande)