Socialdemokraterna går för första gången i svensk historia till val på att bilda regering med andra. Det är alltså något unikt. Att det redan gnisslar i samarbetet med småpartierna V och MP vet vi, men hur kommer det att gå om de tre verkligen får bilda regering och ska göra upp om svåra problem?
I Svenska Dagbladet analyserar Per Gudmunson just den frågan, Grejen är inte att de rödgröna är oense nu:
Nej, de rödgröna är inte eniga nu i de kniviga frågorna. Men det är inte det som är grejen. Det är inte ens det de verkligen är ense om som är grejen. Problemet är att de, om de får makten, kommer tvingas att enas, under osäkra utpressningsliknande situationer där V och MP bägge har goda incitament att hota med avhopp.
Mona Sahlins kort är svagast.
Ja, Socialdemokraternas dominerande ställning i oppositionens koalition är faktiskt en svaghet. Hade de tre partierna varit mer jämnstora hade man inte lika lätt kunnat lägga skulden för bristande samarbete på andra. Men som styrkeförhållandena ser ut, blir det självklart att Socialdemokratin får skulden vid samanbrott i förhandlingar.
Det gör att både V och MP kan ägna sig åt utpressning utan att S kan sätta stopp.
Konsekvensen av detta är att en rödgrön regering kommer att föra en betydligt mer radikal vänsterpolitik än vad man ger sken av i valrörelsen.
Väljarna bör vara medveten om detta.
(Andra intressanta bloggar om politik, Val 2010, regeringsduglighet, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, rödgröna)