Rödgröna sänker sjukpenningen

Statsminister Reinfeldt och sjukförsäkringsminister Christina Husmark-Persson har granskat den överenskommelse som S-V-MP träffade förra veckan, och det visar sig att de rödgröna föreslår sänkta ersättningar till de handikappade. Så här skriver man i debattartikel, Sänkt sjukersättning i de rödgrönas förslag:

Förslaget om en 58-årsgräns har många brister. En tydlig brist är att förslaget missar det faktum att det finns personer med stadigvarande helt nedsatt arbetsförmåga. Det kan till exempel handla om allvarliga medfödda funktionshinder såsom cp-skador eller unga personer som fått allvarliga skador innan de hunnit träda in på arbetsmarknaden. Uppskattningsvis handlar det om cirka 1 000 personer per årskull. I dag får dessa först aktivitetsersättning och därefter sjukersättning.
Om 58-årsgränsen skulle bli verklighet kan dessa personer inte få sjukpenning då de saknar sjukpenninggrundande inkomst (SGI). [Den som] är yngre än 58 år innebär detta att personen får maximalt en 75-procentig partiell ersättning, vilket ger 6 360 kronor per månad. Det innebär i så fall att dessa personer får sänkt ersättning med 2 120 kronor i förhållande till dagens lägstanivå om 8 480 kronor.

Intressant. Nu vill jag se medierna leta upp dem som drabbas i denna grupp och fråga dem vad de tycker om att Mona Sahlin vill sänka deras ersättning.
Då blir det iallafall balanserat.
Men i längden kan man inte hålla på och leta drabbade grupper. Det handlar om att få tillbaka så många som möjligt i arbete. Sjukskrivningar ska inte vara en avlastningsplats för interna arbetskonflikter och allt annat som innebär att sjukförsäkringen får ta smällen för andra tillkortakommanden. Svenska folket är inte världens sjukaste folk, därför ska vi inte heller vara det mest sjukskrivna.
Problemet är att det är så svårt att byta jobb på grund av LAS och andra inslag i arbetsrätten. Det måste helt enkelt bli enklare att både anställa och avskeda. En anställning får inte ses som en livstidsanställning. Tyvärr råder den attityden fortfarande. Därför hankar man sig fram även om man inte trivs, och även om arbetsgivaren är missnöjd.
Byt jobb! Det borde vara en uppmaning från politikerna, istället för som det är nu: stanna, stanna för i helvete kvar!
För att kunna byta mantra måste vi också byta arbetsrätt. Från en socialistisk till en liberal.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , )

Rulla till toppen