Kritiken mot Israel i europeiska medier är öronbedövande. Mer eller mindre varje dag (också i P1 idag) publiceras propagandistiska reportage med gråtande palestinska barn. Det är palestinierna vi ska tycka synd om. Alltid är det Israels fel att fred inte skapas. Det spelar ingen roll hur många gånger arabvärlden försökt utplåna Israel genom krigshandlingar, eller hur många terrorangrepp muslimer begår.
Det är synd om palestinierna.
Så lyder Europas Mellanösternpolitik.
Men palestinierna har ju hela regionen som nära vänner och släktingar. Flera hundra miljoner människor bor i länderna runt Israel. Allt medan antalet judar i Israel uppgår till 5,5 miljoner.
Israels yta är 22.000 kvadratkilometer, medan övriga länder i regionen utgör över 7 miljoner kvadratkilometer. Israel syns knappt på kartan (klicka på kartan för större version).
Ändå anses det självklart att Israel ska lämna ifrån sig mark.
Israel uppfattas av européer som “den starka parten”, medan palestinierna ses som offer.
Den bilden är så självklar att när jag ifrågasätter den blir folk tysta av häpnad.
Förklaringen är att israelerna inte vill se sig som något annat än förmögna att klara sig själva, medan palestinierna villigt och ivrigt mjölkar all sympati man kan få genom att framställa sig som stackars, stackars offer — samtidigt som olika grupper attackerar Israel med raketer och planerar terrordåd för att döda israeler.
Men Israel har ju sedan länge förstått vilken PR-seger det är för palestinierna att alltid gråta av förtvivlan och alltid skylla allt på Israel. Varför gör man inte likadant? Varför betonar man inte de uppgifter jag just nämnt? Israel är ju regionens hårdast utsatta part.
Därför att det judiska folket efter andra världskriget inte vill se sig som offer igen.
Och jag känner stor respekt för den mentaliteten. I samma situation hade jag eftersträvat exakt detsamma.
Den som vill förstå mer om den psykologi som formar Israel kan se regissören Edward Zwicks senaste film “Defiance” (eller “Motstånd” som den heter på svenska) där Daniel Craig och Liev Schreiber spelar två av fyra bröder som bygger upp en judisk motståndsrörelse i Vitryska skogar när nazisterna invaderade under operation Barbarossa.
Det är en gripande historia om människor som vägrar vara offer. Mentaliteten skiljer sig markant från andra filmer i genren och från andra autentiska berättelser, om till exempel Oscar Schindler. I “Defiance” tar judarna befälet över sitt eget öde. Man tar strid. Här ger judar igen mot sina fiender.
Filmen gjorde starkt intryck på mig när jag såg den i helgen. Bröderna Tuvia Bielski (1906–1987) och ‘Zus’ Bielski (1912–1995) växte upp på landsbygden, långt ifrån den traditionella bild som finns av europeiska judar som storstadsintellektuella. Skogen var deras hemmiljö.
När tyskarna och lokal polis dödade deras föräldrar lyckas fyra bröder fly. I skogen söker sig allt fler judar som undgått massavrättningar i byar och städer till bröderna, som egentligen inte ville ta ansvar för fler än sig själva. Men bröderna behärskar skogen, är innovativa och handlingskraftiga. De tvingas motvilligt ta ledningen över en växande grupp flyktingar.
En helt central konflikt mellan bröderna är i hur hög grad de ska söka hämnd genom att döda nazister och deras kollaboratörer i befolkningen, kontra ansträngningar för att rädda så många kvinnor, barn och äldre att överleva som möjligt.
För mig summerar en enda kort mening filmens budskap och, så som jag uppfattar det, staten Israels existens:
Vår hämnd är att överleva.
Bröderna anklagades efter kriget för att varit alltför brutala, man dödade exempelvis tyskar som kapitulerade inför dem i slutet av kriget. Jag tycker mig kunna se en spegling av nutidens kritik mot Israel för att inte tillmötesgå motståndarna. Men hur kan man begära överenseende av dem som varit — och fortfarande hotas av — utrotning?
Så som bröderna blev bemötta, så bemötte de sina fiender: hårt och skoningslöst. Helt rätt enligt min mening. Och moraliskt fullt legitimt i krigstid då “valet” står mellan att döda eller bli dödad.
Och detta är situationen också för dagens Israel.
De som inte förstår det, kommer aldrig att förstå Mellanösternkonflikten.
httpv://www.youtube.com/watch?v=z7VZ2NXGHYA
DVD:n innehåller extramaterial där barn och barnbarn till bröderna intervjuas och gamla privata super-8 sekvenser visar bröderna i verkligheten, på äldre dar.
Man räknar med att omkring 1.200 människor överlevde till krigets slut tack vare bröderna Bielski. (Källa: The Bielski Brothers)
(Andra intressanta bloggar om politik, Israel, judar, antisemitism, Palestina, Gaza, terrorism, Hamas, fundamentalism, Iran, Mellanöstern, Mellanösternkonflikten, filmer)