Professor Leif GW Persson summerar svensk kriminalpolitik mot bakgrund av helikopterrånet, Polisen ägnar sig åt dagisverksamhet:
Sedan snart tre månader tillbaka ägnar sig fyrtiotalet poliser på heltid åt att städa upp efter sina egna tillkortakommanden och när man väl är klar med den delen, om något år eller så, kommer den polisiära notan att med råge överträffa själva rånbytet.
I dag sitter tiotalet personer häktade, de vanliga andraplansfigurerna, medan huvudmännen som så ofta förr lyser med sin frånvaro och pengarna är borta för gott …
Under samma tid som den här utredningen pågår kommer tusentals människor här i landet att få sina liv förstörda genom att de utsatts för grova brott; misshandel, rån, våldtäkter, grova stölder. Människor som bokstavligt slagits sönder och samman för att därefter malas ner till radannonser i våra medier och på sin höjd kommatecken och avskrivningsbeslut i den polisiära utredningsverksamheten.
Jag reagerar på att Leif GW använder dagis-jämförelsen. Det gjorde den här bloggen redan för 5 år sedan: Högre kriminalitet i Sverige än i New York: “[S-regeringen] håller på att förvandla poliser till dagisfröknar.” Se också Demoraliserad polis görs till socialtanter och dagisfröknar.
Helikopterrånet borde inte få ställa till med mer skada. Lägg ner utredningen. Buset vann, eftersom polisen inte hade kapacitet att ta upp jakten och lägga beslag på bytet. Istället borde polisen ta tag i alla de våldsbrott som begås mot medborgare i vardagen. Det genom att vara tillgängliga och aktiva på kvällar och helger, inte bara på kontorstid, och genom att prioritera utredningar av våldsbrott, inte mediala prestigelekar.
(Andra intressanta bloggar om politik, våld, polis, kriminologi, psykologi, kriminalitet, brott, kriminalpolitik, lag o rätt, fängelse, Leif GW Persson)