Olof Palme-centrets chef Jens Orback vädjar, uppenbarligen förgäves, om att S, MP och V inte ska ge upp och låta talibanerna vinna, Det är nu Afghanistan behöver vårt stöd:
Nu och för lång tid framöver måste vi bistå afghanerna med utvecklingsstöd och statsbyggnad, men också med säkerhet. Det är lika svårt som den är viktigt. Utan omvärldens närvaro i landet – både civilt och militärt – kommer folket, särskilt kvinnor och barn, att få det utomordentligt svårt. Det vet afghanerna, som har erfarenhet av vad som händer när den för tillfället starke får bestämma.
Men i riksdagen krattar oppositionen för att kunna smita ut ur Afghanistan med svansen mellan benen. Dagens Nyheter rapporterar “S kräver översyn av framtida trupp” (ej online):
I det första alternativet “bör vi påbörja ett ansvarfullt tillbakadragande av den svenska truppnärvaron” […]
— Det är uppenbart att det är det första alternativet som kommer att gälla, säger Miljöpartiets Per Gahrton som förhandlar med S och V om utrikespolitiken.
Så mycket för den internationella solidariteten för vänsterblocket. Det är bara tomma ord. Aldrig handling. Aldrig stöd när det hettar till. Aldrig på allvar.
(Andra intressanta bloggar om politik, Afghanistan, rödgröna, talibaner, al-Qaida, bombdåd, fundamentalism, islamism, terrorism, säkerhetspolitik, försvaret, försvarspolitik, försvarsmakten, Nato, Isaf, soldater, frihet, demokrati, bistånd, mänskliga rättigheter)