I Svenska Dagbladet skriver Ingemar Nordin, professor i vetenskapsteori vid Linköpings universitet, FN:s klimatpanel är inte vetenskaplig:
Politiker och andra beslutsfattare samt stora delar av media förlitar sig i hög grad på IPCC, FN:s klimatpanel. Denna auktoritetstro är olycklig av många skäl, men framför allt därför att panelens vetenskapliga trovärdighet är tveksam.
IPCC har fastnat i ett spår där det gäller att till varje pris finna bekräftelse på sina egna teorier. Detta är inte bara ett ovetenskapligt förhållningssätt utan det är också direkt farligt eftersom deras rekommendationer ligger till grund för politiskt beslutsfattande. […]
Exempelvis tolkas det faktum att den globala temperaturen inte ökat på ett decennium som en slumpmässig oregelbundenhet medan varje tillfällig värmebölja tolkas som ännu ett bevis för att koldioxiden driver temperaturen uppåt. Om istäcket minskar i Arktis, som det gjorde 2007, så är det ett bevis på den globala uppvärmningen. Om den ökar igen, som den gjort under 2008 och 2009, så beror det bara på att svalare havsströmmar de åren råkat maskera en fortsatt smältning.
Snarare än vetenskap ägnar sig FN åt politisk indoktrinering. Det undergräver bara ambitionen att vi ska ta miljöfrågorna på allvar.
På 1970-talet var den stora flugan att varna för en ny istid. När inte det höll, bytte man raskt uppfattning och började tala om global uppvärmning. Nu visar det sig att inte det heller stämmer.
Kanske är det så att världen inte måste gå under? Kan FN-panelen ta in den tanken, måntro…
Självklart inte. De får härliga nya anslag, blir uppmärksammade och får resa jorden runt som tack för att de sprider domedagsprofetior. Om de gick tillbaka och börjde forska på riktigt igen, skulle de sitta där undanskymda i trista lokaler på universitetsområdet.
(Andra intressanta bloggar om politik, klimat, Köpenhamnmötet, FN, växthuseffekten, global uppvärmn, klimathotet, klimatförändring, klimatförändringar, klimatpolitik miljöpolitik, CO2, koldioxid, miljö)