Ännu en dag i Washington DC fylld med föredrag går mot sitt slut. Eftersom måndagen bestod av föredragshållare till vänster och tisdagen ägnades främst åt röster från höger, kan jag inte låta bli att slås av hur olika dessas mentalitet, karaktär och ansats är.
Föreläsarna från vänstern hade en hånfull attityd gentemot sina politiska motståndare och missade inget tillfälle att häckla republikaner, även om deras uppdrag handlade om att beskriva vad de själva står för eller arbetar med.
Man talade gärna om hur idiotiska de konservativa är och jag uppfattade en bitter underton. Och detta är den sida som vann valet förra året. Det är som om dessa demokratiska partiet närstående aktörer saknar distans till det man håller på med.
Tisdagens konservativa föreläsarna vann stort, om man räknar antalet gånger de fick sin skandinaviska publik att skratta — oftast med skämt på sin egen bekostnad. Ronald Reagans talskrivare Clark Judge var helt öppen med att republikanska partiet saknar ledning och sedan valet närmast kollapsat. Men han vänder sig mot beskrivningen att det är socialt konservativa som tagit över, så som massmedierna vill beskriva det.
Det höga tonläge som en del konservativa röster har beror på oro över att USA kan komma att förvandlas i grunden. Clark citerade uppgifter som talar om att de statliga utgifterna med redan fattade beslut kommer att öka till 40 procent av BNP inom 30 år. Och om Obama får igenom sin policy kommer de offentliga utgifterna att stiga till 60 procent av BNP inom 30 år. Det innebär högre skatter än vad Sverige och Norge har idag. Amerika skulle inte längre vara Amerika.
Det är därför republikanska gräsrötter är så högljudda. Det är inte de socialt konservativa (med fokus på abort mm) som visat sådan kraft, utan “begränsa statsmakten”-grupperingen, sa Clark Judge.
Vilket är logiskt, för republikanerna har främst förlorat väljare som är besvikna på hur republikanerna slösat med skattemedlen under det senaste årtiondet. Den avgörande frågan inför framtiden är: kommer väljarna att förlåta republikanska partiet? Bara när man gjort det kommer dessa väljare tillbaka.
Näste föreläsare var Jerry Taylor vid Cato Institute som gav den mest förödande sågningen av klimatdebatten jag någonsin hört. Jag är för trött för att nu återge hans vassa och högst trovärdiga poänger. Jag hoppas han lägger upp anförandet (som vi fick skriftligt, med alla källor angivna) på hemsidan (då ska jag ta upp det igen).
En poäng måste jag dock nämna: även om den globala uppvärmningen skulle resultera i de värsta prognoser av antalet döda, 170.000 människor per år, är det en låg siffra jämfört med de miljoner människor som varje år — nu — dör av fattigdom. 1,6 miljoner människor dör varje år pga giftig luft inomhus då de eldar biomassa eftersom de saknar el och olja. Om man i klimatsyfte gör el och olja dyrare är det bokstavligen dödsdomen för miljoner människor som inte kan förbättra sin levnadsstandard.
Vill man rädda människor ska man lyfta dem ur fattigdom, inte babbla strunt om klimatförändringar.
Inte heller Taylor hånade miljöaktivisterna, han inbjuder dem till debatt och hade just motståndarnas argument som utgångspunkt för sitt eget. Och han vederlade dem — inte med förakt, utan med fakta.
Det här är nog en av de främsta skillnaderna mellan höger och vänster när det gäller ton och attityd. Till höger är man intresserad av logiska analyser och fakta, medan vänstern är intresserade av att förnedra och häckla.
Det tredje föredraget, av David Frum, återkommer jag till i nästa inlägg.
Vi besökte också två kongressledamöter på Capitol Hill. Jag tog den här bilden när solen gick ner ikväll.
PS: “Washingtonseminariet – Behind the Scenes and in the Media” anordnas av Handelshögskolan i Stockholm och Hill&Knowlton i Sverige och Norge samt Handelshöyskolen i Oslo.
(Andra intressanta bloggar om politik, USA, republikanerna, demokraterna, Barack Obama, Vita huset)