En vanlig myt om USA är att det, trots stora rikedomar, också finns många riktigt fattiga. Vänsterintellektuelle UCLA-professorn Peter Baldwin står effektivt hål på den myten i Prospect-artikeln A narrower Atlantic.
Amerika har färre personer som lever i absolut fattigdom än Sverige, skriver Peter Baldwin när han på punkt efter punkt går igenom socialförsäkringarna och jämför USA med Europa.
Peter Baldwin förklarar:
Eftersom inkomstspridningen är större i Amerika, blir per definition den relativa fattigdomen högre. Men när det gäller absolut fattigdom är det annorlunda. Om vi med absolut fattigdom menar att, när allt är inräknat, klara sig på en levnadsnivå som är mindre än häften av medianinkomsten i EU:s sex ursprungsländer, kan vi konstatera att många europeiska länder år 2000 hade en högre procentandel fattiga medborgare än USA; inte bara Medelhavsländerna, utan också Storbritannien, Irland, Frankrike, Belgien, Holland, Finland och Sverige.
Arbetslöshetsersättningen i USA beskrivs ofta som skrattretande låg i europeiska medier, men den är faktiskt högre än i många av Europas länder. Grekland, Storbritannien, Italien och Island spenderar mindre än USA på arbetslösa mätt per capita.
Förklaringen är att BNP är så mycket högre i USA, att även de som tjänar minst tjänar bättre än många i Europa. Dessutom får låninkomsttagare behålla mer av lönen eftersom skatterna är låga. Det är riktig solidaritet.
Det är otroligt spännande att läsa Baldwins genomgång. Här krossas myter i en takt jag sällan upplevt…
(Andra intressanta bloggar om USA, Europa, politik, fattigdom, socialpolitik, samhälle, jämlikhet, solidaritet, rättvisa, tillväxt)