Svenska försvarspolitik har varit dårarnas paradis, utmärkt beskriven i Göteborgs-Postens ledare Ett yrvaket försvarstal:
Hoppsan, Ryssland finns! Och kan man tänka sig: Ryssland la snabbt och resolut Georgien på rygg när det lilla grannlandet mopsade sig. Mer än en svensk försvarspolitiker blev mäkta förvånad över detta. Här hade man i god demokratisk ordning beslutat att Ryssland saknade både vilja och förmåga att bedriva utrikespolitik med stridsvagnar och därför lagt ner det svenska invasionsförsvaret – och så gör Ryssland detta.
Men sedan går tidningen till angrepp på folkpartiledaren Jan Björklund därför att han under Folk och Försvars rikskonferens till synes yrvaket erkänner att neddragningarna varit ett misstag.
Jag tycker tvärtom det är bra att en av regeringens tyngsta ministrar nu förstår att såväl den förra socialdemokratiska regeringen i försvarsbeslutet 2004, liksom den borgerliga regeringen under dess första år, gjort grova missbedömningar om utvecklingen i vårt närområde.
Det är ju först när man erkänner fel, som prestigen försvinner och man kan börja rätta till politiken. Och omläggningen från avveckling till upprustning måste nog bli större än vad Björklund initialt tycks förespråka.
Se också Sydsvenskan i Politiska vapenbröder. (Andra intressanta bloggar om politik, säkerhetspolitik,försvaret, försvarspolitik, försvarsmakten, Ryssland, Björklund)