Jag hade väntat mig mer ursinniga, helt och hållet politiskt korrekta utfall mot biståndsminister Gunilla Carlsson, när hon nu lyfter frågan om man verkligen ska ha ett mål om att till varje pris bränna en procent av BNP, oavsett som det gör någon nytta eller inte. Det har ju faktiskt varit svensk biståndspolitik under de senaste åren då budgeten mer än fördubblats, från 13 miljarder kronor år 2000 till 28 miljarder år 2007.
Bistånd är en fråga om att göra av med så mycket pengar som möjligt. Effekter har inte spelat någon som helst roll. Därför är det sorgligt att se riksdagsledamöterna Birgitta Ohlsson (fp) och Kerstin Lundgrein (c) gå ut och försvara den oseriösa biståndspolitiken som har allt annat än mottagarna i fokus. Det är vårt dåliga samvete som ska stillas med att bränna pengar. Det är en symbolhandling: Titta vad solidariska vi är! Att pengarna kan göra mer skada än nytta blundar man för. Huvudsyftet är att döva samveten. Ett gigantiskt avlatsbrev är vad hela biståndsbudgeten är.
Att ompröva den biståndspolitik som får allt mer kritik är självklart rätt. Borås Tidning skriver i ledaren Prata om procenten:
Gunilla Carlsson har genomfört den största omstöpningen av biståndspolitiken på årtionden. Biståndet har koncentrerats till 33 istället för 70 länder. Det har satts fokus på utvärdering och att biståndet ska gynna demokrati och mänskliga rättigheter. Dessutom har moderaterna pläderat för att räkna in fredsbefrämjande insatser i biståndsbudgeten, vilket ter sig ganska självklart. Hur ska man klara att bedriva bistånd så länge det inte är lugnt och tryggt på marken?
Rätt fråga att ställa till bakåtsträvarna som inte vill förändra biståndet i grunden.
Jag vill dock gå längre än Gunilla Carlsson, som vill skrota enprocentmålet för att anta 0,7 procent som golv. Inte mycket till förändring där. Att ange andel av BNP är fel. Varför inte ange andel av BNP för annat i så fall? Si och så många procent ska gå till pensionärerna, till barnfamiljerna, till sjukvården, till skolan, till …
Hela tankefiguren är vansinnig. Det är effekten som ska stå i centrum, inte dåligt samvete.
Se mer under Tema-kategori bistånd i högerspalten. (Andra intressanta bloggar om politik, bistånd, skatter, statsbudgeten)