En annan kolumnist som inte heller han är nådig i sin kritik av den amerikanska valrörelsen är Greg Sheridan i The Australian, Politics of celebrity takes over:
Barack Obama är den första rena kändisen som blivit presidentkandidat. Han är urtypen för en kändis, med sin stenhårda kontroll över den egna imagen, mästerligt spelad, obesvärat frikopplad från kontroverserna runt honom, så som framgångsrika kändisar är …
Valmanskåren har alltid varit angelägna om vilken karaktär deras politiska ledare besitter, men de traditionella bevisen för karaktär — handfast engagemang, grundmurade prestationer — har fått ge vika för kändisskapets bedrägliga glans.
Som jag sagt förut: på ett sätt vore det intressant att se hur snabbt Obamas stjärnglans falnar efter en valseger. Ingen politiker har, vad jag vet, lyckats behålla popularitet som bygger på löften och yta. Förklaringen är ju enkel: till skillnad från skådespelare ställs en vald politisk stats- och regeringschef inför en tuff verklighet som han/hon måste hantera. Och så fort en politiker agerar åt ena eller andra hållet, eller gör ingenting, stöter politikern bort stora grupper besvikna supportrar.
Politik är ett skitigt hantverk — i meningen att man måste kompromissa för att komma till beslut, man kan inte hålla på sina renläriga åsikter till etthundra procent. Thorbjörn Fälldin brukade påminna omgivningen om det genom att citera Birger Norman i hans dikt “Renhännren” (på ångermanländska):
Den som int lägg sä i
ha inge å dra sä ur.
Å inge hänner å tvätte.
Den som ta i
jett fo en del dynje
på fingra.
Men når allt
komma tell allt,
va ha renhännren
uträtte häri väla?
Barack Obama har sett till att hålla sina händer rena. Han har gjort det i delstatsförsamlingen i Chicago och i senaten i Washington genom att rösta “avstår” fler gånger än någon annan politiker i USA:s historia. Jag kan inte se hur Barack Obama som president ska kunna behålla sina rena händer. Då måste han hugga i och skita ner dem. Hur går det då?
(Andra intressanta bloggar om USA, pres.valet, Vita huset, USA-valet, McCain, Palin, republikanerna, demokraterna, Obama, Norman, Fälldin)