Symboler blev viktigare än substans i USA-valrörelsen

Så här under valrörelsens allra sista timmar brukar nyheterna bli få, och därför har flera kommentatorer börjat utvärdera årets presidentvalrörelse. Thomas Sowell, ekonom och forskare vid Stanford, är inte nådig i sin utvärdering av Barack Obama i kolumnen Ego and Mouth:

Efter det ansvarslösa risktagandet med subprime-lånen som ledde till den nuvarande finansiella krisen, kan man fråga sig om Amerika tänker spela ännu högre genom att lägga nationens öde i händerna på en man vars enda kvalifikationer är ego och mun.´
Barack Obama är styv i korken och har den sorts självförtroende som bara kan uppnås av den som aldrig byggt något annat än sin egen självbild.
Den som verkligen har tagit ansvar för konsekvenserna av att leda någon form av verksamhet — företag, akademisk organisation eller ett lag i sport — har någon gång blivit tvingad till rättelse på grund av bakslag som varit självförvållat eller som konsekvens av ett händelseförlopp man inte kunnat förutse.
Den sorts självrättfärdigat självförtroende som blivit Obamas varumärke finns normalt hos oprövade nykomlingar på universiteten — smarta och välartikulerade studenter, men utan varje erfarenhet av verkligheten.
Tecknen på Obamas självfokuserade omogenhet är smärtsamt uppenbar, men ignorerade av supporters som ställer allt sitt hopp till honom och av medierna som bara ser till symboliken och den ideologi om Obama representerar.

Sowell tror att en seger för Obama och Biden, tillsammans med majoritet för demokraterna i kongressen, kan leda till ett historiskt samanbrott (historic meltdown) för Amerika både ekonomiskt och militärt.
Så långt tror jag inte det hinner gå på fyra år. Men att Obama kommer att få det mycket svårt, efter de omöjliga förväntningar han har byggt upp, är jag tämligen säker på. Om han nu skulle vinna på tisdag. Jag är inte alls övertygad om att han gör det.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , ,)

Rulla till toppen