Film, fiktion, seriefigurer – och presidentkandidater

Ytterligare en tankeväckande artikel om karaktären på den amerikanska valrörelsen står kanadensiske kolumnisten Mark Steyn för. Han skriver om hur allt fler människor verkar få svårare att göra skillnad på fiktion och verklighet, Obama’s a better symbol than president:

I förra veckan genomfördes en namninsamling i Tokyo med krav på att Japans regering ska tillåta äktenskap mellan människor och seriefigurer. ”Jag är inte längre intresserad i det tredimensionella. Jag vill bli medborgare i en tvådimensionell värld”, förklarade Taichi Takashita …
Efter tisdagens val vet vi om en hel konstitutionell republik har beslutat att ingå äktenskap med en tvådimensionell karaktär … För många av Barack Obamas supportrar är han en idé. Han erbjuder ”hopp”, inte ”rädsla”. Hopp om vad? Hopp om ”förändring”. Okej, men förändring till vad? Åh, som du håller på. Hänger upp dig på den tredimensionella verkligheten, när vi flyttat oss bortom den.

Mark Steyn menar att Obama är en idé hämtad från fiktionen, om ”att välja en yngre Morgan Freeman, den coola, reserverade och värdige svarte mannen som när han inte bokstavligen är Gud mitt ibland oss (som i filmen Bruce den allsmäktige), alltid är filmens samvete”. Steyn avslutar:

På tisdag kommer många amerikaner att rösta på den tvådimensionelle Obama – på imagen, på idén, på ”hoppet”. Men det kommer att bli den tredimensionelle Obama — en verklig människa med en verklig bakgrund — som Amerika har att leva med.

Träffsäker beskrivning. Hur våldsam kommer kollissionen mellan den tvådimensionella seriefiguren och verklighetens president att bli? Hur kommer hans väljare att reagera när det visar sig att Obama inte kan gå på vatten?
Det är nog den mest spännande frågan, om — om — Obama nu går och vinner.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , ,)