Snart utkommer journalisten Anita Kratz med boken “Reinfeldt. Ensamvargen”. På Skånska Dagbladets ledarsida resonerar Jan A Andersson om vilka egenskaper som karaktäriserar Sveriges statsministern, Gåtan Fredrik Reinfeldt:
- Vägen till höga poster är kantade av så många oväntade turer och tillfälligheter att det till sist verkar vara slumpen som avgör, snarare än att Reinfeldt kyligt kalkylerat. “Det gäller dock att befinna sig på rätt plats vid rätt tillfälle.”
- Även om han tagit strider inom partiet — kampen om MUF-ordförandeskapet 1992 och den mot moderaterna starkt självkritiska boken Nostalgitrippen 1995 — har inte de hårda personliga striderna lagt hinder i vägen. Han “borde ha skaffat sig fiender för livet, men uppenbarligen inte”. Han samarbetar som partiledare med både Carl Bildt och Ulf Kristersson.
- Åren ute i kylan, som Reinfeldt “själv gjort stort nummer av”, finner Kratz vara en myt som Reinfeldt själv odlat.
- Reinfeldt är en person som “utmärks av envishet, integritet och en viss politisk kyla”. Han visade inte öppet sin ambition att bli partiledare.
- Kratz “verkar själv tycka att han både är en ensamvarg och en psykologisk gåta. Men hennes material ger ledtrådar som hon inte själv nystar i”. Andersson pekar på en tydlig Bror Duktig-bakgrund i det att Reinfeldt var äldste son i ett skiljsmässohem. Och han har också lyft fram en rad starka kvinnor, även om flera tvingats avgå: Maria Borelius, Cecilia Stegö och Ulrica Schenström.
- Reinfeldt lutar mot utredningar, promemorior och fakta snarare än färgstarka ideologiska uttalanden.
- Å andra sidan betyder det att han är saklig, väl påläst och behärskad.
- Reinfeldt kan bli långrandig där han kunnat vara kort och dräpande.
- Men samtidigt: Ställd inför knepiga frågor resonerar Reinfeldt sökande.
- Reinfeldt är envis. Det kan ibland övergå i ren tjurskallighet, men inte i raseriutbrott.
- Osakligheter tycks såra Reinfeldt i djupet. I det avseendet påminner han om Thorbjörn Fälldin.
Vad ska man säga om detta? Av det jag sett kan jag inte göra några invändningar. Så det där med att Reinfeldt skulle vara en “gåta” förstår jag inte riktigt. Det här är ju rätt så utförligt. Och det finns lite grand att lägga till:
Jag jobbade tillsammans med Ulf Kristersson under mitten av 1990-talet, och såg moderaterna från “andra sidan” så att säga. Då hade jag bilden av att Reinfeldt höll sig till traditionell partipolitik, den där gråa och kamerala. Allt medan det var mer nydanande moderater som ingick i “ekumeniken”, det första organiserade och partiöverskridande samarbete mellan m-c-fp-kd-politiker som skett i Sverige när det inte varit av nöden tvunget (regerings- och majoritetssamarbete).
Men Fredrik Reinfeldt har ju visat att han kunde förnya moderaterna. Det skedde dock med pragmatism som rättesnöre, inte värderingar.
Därför ser jag fram emot att Reinfeldt ska ta kommando också över värderingsdiskussionen. Men det kan vänta tills han fått förnyat mandat.
För att alls kunna jämföras med Thorbjörn Fälldin måste Reinfeldt vinna ett andra riksdagsval i rad. Av borgerliga statsministrar är det enbart Fälldin har gjort det sedan demokratins genombrott. Sedan måste Reinfeldt gör det Fälldin gjorde 1980: genomföra en banbrytande kursomläggning. Mats Svegfors har uttryckt det som att det verkliga regeringsskiftet inte skedde 1976, utan 1980. Det var då en svensk regering för första gången i modern tid skar ner statsbudgeten och började spara. Den statliga expansionen hade då pågått oavbrutet i mer än ett halvt sekel. Nu föreslogs besparingar, som återinförda karensdagar.
Jag vill se ett sådant historiskt skifte när det gäller arbetsrätten. Arbetsmarknaden har inte liberaliserats sedan 1968-vågen. Det är ofrånkomligt om antalet arbetstillfällen ska öka och kampen mot utanförskapet fortsätta.
(Andra intressanta bloggar om politik, Val 2010, moderaterna, Fredrik Reinfeldt, alliansen, regeringen)