Ett skäl till att migrationen blivit mindre het i samhällsdebatten är att så många fortsätter försöka dölja de verkliga kostnaderna.
Tidö lät Konjunkturinstitutet räkna på invandringens kostnader men de har både avvikit från uppdraget och räknat fel. Grovt. SVT rapporterade nyheten under rubriken ”KI: Invandringen har vänt från kostnad till inkomst”. Vilket är värt emot fakta.
Bulletin har granskat KI:s beräkningar och det visar det sig att deras rapporten innehåller flera missgrepp. Den räknar inte in andra generationens invandrare trots att gruppen nämns i regeringsuppdraget. Inte heller räknas kostnaderna för asylsökande som kostnad för invandring. Till Bulletin erkänner Konjunkturinstitutet flera misstag i kalkylen och metodbeskrivningen.
Enorma kostnader
Nationalekonomen Tino Sanandaji som är tidningen Bulletins styrelseordförande har granskat rapporten och drar flera viktiga slutasatser.
– Beräkningarna har inte följt den metod rapporten själv anger, och innehåller därtill rena räknefel. Metoden som beskrivs i rapporten är ofta rimlig, men själva beräkningarna har gjorts på ett annat sätt som skriver ned invandringens kostnader.
– Vad gäller andra generationens invandrare måste man tänka på att de flesta i dag är barn, som kostar det offentliga pengar men ännu inte betalar skatt. Att räkna invandrares barn som utgift för inrikes födda flyttas den kostnadsposten över på svenskarna, som i praktiken tillskrivs både sina egna barn och invandrarnas. Detta får invandringens kostnad att se ut att vara omkring 50 miljarder kronor lägre per år.
– Jag gjorde en överslagskalkyl med deras egna resultatfiler, samma år och samma ramverk. Hade Konjunkturinstitutet följt sin egen metodbeskrivning, rättat räknefelen, fullt räknat Migrationsverket, tolkar och liknande som invandringskostnader och tagit med andra generationen, hamnar invandringens årliga nettokostnad i stället i runda tal på 110 miljarder kronor.
– 110 miljarder per år är inga småslantar, det hade till exempel räckt för att ge varje bebis som föds i Sverige en miljon kronor i bonus, och ändå ha växel över till att fördubbla det humanitära biståndet.
Flera är kritiska till KI
Även andra röster framför invändningar mot KI-rapporten. Antti Kauhanen, forskningschef vid det finska forskningsinstitutet ETLA, har skrivit att den svenska rapportens fördelning av inkomster och utgifter ”bygger på schablonmässiga antaganden, vilket påverkar resultatens precision”.
Erling Holmøy, forskare vid Statistisk sentralbyrå, Norges motsvarighet till SCB, säger till Bulletin att “alla relevanta kostnader bör beaktas”, men det gör inte KI-rapporten. Ett exempel är att man borde tagit hänsyn till administrationskostnaderna för flyktingar och asylsökande.
Döljer kostnader
En förklaring som KI givit till att många kostnader för invandringen inte räknats med när man på regeringens uppdrag skulle kartlägga dem är att kostnaderna ligger dolda.
– Tolktjänster identifieras dock inte som en separat utgiftspost, svarar KI.
Men det går naturligtvis att begära in sådana kostnader från kommuner, regioner och myndigheter. Men man ville inte. Invandringen skulle redovisas som ett plus, av myndighetsaktivistiska skäl. Då var det enkelt att strunta i så många kostnadsposter som möjligt.