Alla röda strecken gör regeringsbildningen hopplöst svår för Magdalena Andersson. Det är skälet till att det blågula laget tar en rövare och erbjuder Centerpartiet att komma över till dem i regeringsbildandet.
Fortfarande är det svårt att ta in att svenska folket skulle välja kaoset på rödgröna sidan. Men så blev det (om nuvarande rösträkning står sig).
Men Ulf Kristersson hoppas att det ska finnas ett sätt att hindra Miljöpartiet och Vänsterpartiet att köra över Magdalena och riva ner allt som gjorts de senaste fyra åren. Nämligen att få Centerpartiet att inse att gamla alliansvänner är bättre än terroristkramare (V) och förbudsnissarna (MP).
Tanken är att Sverigedemokraterna än en gång ska avstå från ministerposter för att hindra en S-ledd regering. Centerpartiet skulle då kunna säga att “vi har hindrat att det blir SD-ministrar” genom att samarbeta med M, KD, L i regering och med SD som stödparti i riksdagen.
Det är en våt dröm för moderater, naturligtvis.
Men då är man lika extremt selektiv i synen på verkligheten som Centerpartiet. Politik handlar inte enbart om VEM man gör det med. Utan VAD man gör.
Sverigedemokraternas linje har länge varit att efter detta val ska vi ingå i regeringen eller gå i opposition. För att överge denna strategi måste självfallet partiet få ännu bättre betalt än i Tidöavtalet. Hur detta ska gå till med tanke på att Centerpartiet så sent som för några veckor sedan röstade nej till att avskaffa våldsbrottslingars straffrabatter är det ingen från moderat håll som har förklarat. Som en gång C-politiker minns jag hur även samarbete med M inleddes med stor vånda och många interna motståndare.
Att Sverigedemokraterna skulle ge upp sin kriminalpolitik och migrationspolitik enbart för att Centerpartiet ska få genomföra sin slappa politik i en borgerlig regering, istället för i en vänsterregering, kan knappast finnas på kartan.