Hög tid för lite uppdatering om amerikansk politik. Ensidigheten i medierapporterna är total, och det är bara tack vare digitala tekniken och sociala medier som vi kan skapa oss en mer balanserad bild av världen. Min drivkraft är inte att jag tycker Donald Trump skulle vara någon att beundra, men Trump har rätt i att attackera medierna för falska nyheter och så vinklad rapportering att den kan kallas propaganda.
Ett område där detta manifesteras om och om igen är den så kallade affären med rysskontakter. Ingen etablerad redaktion har ens försökt ge en balanserad bild av vad striden handlar om.
Det vi vet idag är att Trumps förste säkerhetsrådgivare general Michael Flynn tvingades avgå sedan han ljugit om sina kontakter med Rysslands USA-ambassadör veckorna före julen 2016 (alltså efter att Trump vunnit valet, men då Obama fortfarande satt i Vita huset – det är mer än två månader mellan valdagen i november och tillträdet i januari).
Den världskände juristprofessorn Alan Dershowitz skriver i nättidningen The Hill att Flynn ljög för FBI, kanske därför att han trodde han avhandlat frågor som var olagliga, men som inte var det. Flynns lagbrott var alltså att undanhålla polisen uppgifter i förhör, inte att han förhandlade med Ryssland.
Flynn ville agera för att ge tillträdande president Trump handlingsutrymme, efter att utgående presidenten Obama – i strid med respekten för valutslaget och den tillträdande presidenten – tänkte avvika från USA:s officiella politik i FN om att lägga in veto mot Israelfientliga resolutioner. Obama ställde alltså medvetet till en röra för den inkommande demokratiskt valde presidenten. Ett sabotage mot demokratin.
Det Obama gjorde kan jämföras med om en svensk regering som förlorat valet, dagen efter fattar avgörande policybeslut i utrikespolitiken som försvårar för dem som vunnit regeringsmakten. Ett sådant agerande skulle få svidande kritik, med all rätt. Men eftersom medierna skyddar Obama och gärna tvålar till Trump, har amerikanska medier ställt upp på sabotaget mot demokratin.
I vetskap om detta sabotage tog Flynn kontakt med ryske ambassadören för att höra om hans nation var beredd att fördröja eller motsätta sig att FN:s säkerhetsråd röstade om den Israelfientliga resolutionen till dess Trump tillträtt.
“Denna förfrågan var ingalunda olaglig, den var tvärtom rätt sak att göra”, skriver Dershowitz. Obamas vägran att lägga in veto stred inte bara mot Trumps politik, utan också mot kongressens majoritet och mot större delen av amerikanska folket. Obamas agerande “var inte bra för Amerika, för Israel eller för freden”.
De vänstermedier som hänvisat till en gammal lag, Logan Act, om att privatpersoner inte får agera som företrädare för amerikanska regeringen, vet att den lagen inte har använts på 200 år och att den är icke-konstitutionell eftersom den strider mot yttrandefriheten. Båda presidenterna Ronald Reagan och Jimmy Carter förhandlade med främmande makt före tillträdet respektive efter avgång, och skulle om lagen gällde ha blivit åtalade.
Den andra frågan man kan ställa sig, är varför FBI-åklagaren Robert Mueller alls åtalar Flynn för att ha ljugit i förhör med FBI. Detta förstör ju Flynns trovärdighet som vittne, om Mueller skulle, som medierna alltid hoppas, kunna åtala president Trump för oegentligheter. Dershowitz slutsats är att åtalet mot Flynn är ett tecken på att det inte finns något mot Trump, inte så som medierna spekulerar, att det är början på slutet för Trump.
Svenska medier spekulerar ändlöst i Trumps eventuella rysskontakter, men har du på svenska läst denna initierade analys? Nej, just det.
En annan fråga är hur detta med Ryssland alls kunnat bli en så stor sak. Vem har blåst upp frågan? Och varför? I New York Post skriver den konservative kolumnisten Paul Sperry en god bakgrund om hur det gick till.
“FBI-utredaren Peter Strzok lät inte bara Hillary Clinton komma undan, han kan ha använt Demokratiska partiets uppslag som ursäkt för att spionera på Trumps presidentvalskampanj. Strzok blev en så stor belastning att FBI-åklagaren Robert Mueller tvingades sparka honom från utredningen om rysskontakter. Det skedde sedan justitiedepartementet fått tag på meddelande som Strzok skickat till sin älskarinna, som också arbetade för Muellers utredning, och som avslöjade stark avsky mot Trump och stort stöd för Hillary Clinton.
Strozoks tjänstefel sände chockvågor genom huvudstaden eftersom det var han som i juli 2016 avslutat utredningen om Hillary Clintons mejlserver och dessutom registrerade de dokument som öppnade utredningen om möjligt samarbete mellan Trumpkampanjen och Ryssland. Strozoks fingeravtryck finns överallt i båda utredningarna, varav den ena kritiserades för att mörka anklagelser mot Clinton och den andra för att vara en smutskastningskampanj.”
Och det slutar inte med det.
Enligt uppgifter var det en av Hillary Clintons kampanj anlitad säkerhetsagent, Christopher Steele, som i augusti 2016 (under valrörelsens slutskede) tipsade FBI om att han hade en dossier om Trumps Rysslandsaffärer, en dossier som efteråt har är helt avfärdad. När tipset hamnade hos Strzok tog FBI kontakt med Steele. Man var beredd att köpa dossiern för 50.000 dollar, skriver Paul Sperry.
Jag har upplevt hela ryss-saken som konstlad. Medierna har hela tiden talat om att “snart” kommer avslöjanden, “snart” kommer Trump att fastna i klistret, allt medan man bara rapporterat lösa spekulationer som grund. Flynn-åtalet ska ju vara första spiken i Trumps kista, men jag tror mer på Dershowitz, dvs att Flynn-åtalet snarare är ett tecken på att man inte har något mer än ett undanhållande av uppgifter, om lagliga kontakter, under ett polisförhör.
Har du hört den analysen i svenska medier? Knappast.
Det är därför jag lägger upp denna sida av saken i bloggen. Jag tycker detta borde publicerats av stora svenska redaktioner som vill ge balanserad nyhetsbevakning. Men de är helt upptagna av kampanjjournalistik mot Trump. Då är fakta inte intressant, medan lösa – och oftast ogrundade – spekulationer lyfts fram som sensationella “nyheter”.
