Efter FN-hånet: blir det triumf för Trump?

Är Donald Trump värre än förföljelse, förtryck och mord i diktaturer? Ja, säger Förenta Nationernas ”högkommissarie för mänskliga rättigheter” i Genève, rapporterar Los Angeles Times i U.N. human rights chief: Trump would be ’dangerous’ if elected:
– Utan tvivel vore han farlig ur ett internationellt perspektiv, sa Zeid Raad Hussein, prins i Jordanien (vars mänskliga rättigheter tillhör bottenskrapet i Freedom House-index). Samme man som beslutade stänga av svenske Anders Kompass därför att han ”läckt” uppgifter om att FN-soldater våldtagit de barn de skulle skydda. FN har senare konstaterat att Husseins beslut om avstängning var olaglig. Men givetvis sitter han kvar och har föreslagit att den enhet som Anders Kompass var chef över ska läggas ner.
Och i USA tar man inte lätt på försök att påverka amerikansk politik utifrån. Om Donald Trump retar upp också de internationella etablissemangen kan det vara en fjäder i hatten för honom.
Att Trump inte är en vanlig politiker framgår också av att han är i fullt ordkrig med ledarna i det egna partiet. Om den mäktige talmannen i representanthuset säger nu Trump: ”Jag vill inte ha hans stöd”, rapporterar CNN i Trump trashes Ryan: ’I don’t want his support’.
Det är totalt exempellöst i landets historia. Partierna i USA är stora, löst sammanhållna tält vars främsta uppgift är att fungera som valmaskin. Idag säger Trump ”nej tack” till det stödet.
Det är nu Trump mot hela skiten, förlåt, hela makteliten i Washington.
Och jag börjar undra om inte det kan vara en väg till seger i presidentvalet 8 november.
Att så tydligt vara hela maktelitens hatobjekt, både de amerikanska som de internationella, kan få även traditionella demokratiska väljare att byta sida på valdagen. Kom ihåg det bloggen många gånger påpekat: Donald Trump är ingen konservativ symbol på något sätt. Hans groteska snack om kvinnor visar snarare att han när det gäller personlig attityd och hållning är storstadsvänsterliberal.
Det som lockar kristna och konservativa är att han, trots sin personliga preferenser, på det politiska planet utmanar vänsteretablissemangen på ett sätt som inga konservativa politiker lyckats med sedan Ronald Reagan.
Om han klarar av att vara på offensiven fram till valdagen skulle jag inte förvånas om han chockartat vinner delstater som ingen trodde att en republikansk kandidat kunde vinna. En helt ny koalition mellan missnöjda väljare inom både demokrater och republikaner kan komma att rösta på honom just därför att han ”Give them hell” — ger etablissemangen ett helvete.
Vad har jag för belägg? Titta på siffrorna för vad amerikanska folket tycker om landets utveckling! 65 procent anser att landet går i fel riktning och enligt PEW har bara 19 procent förtroende för politiker. Och ingen symboliserar denna utveckling mer än Hillary Clinton.
Visst, opinionsmätningarna om presidentvalet talar inte för det. Men dessa mätningar bygger på mängder med förutbestämda tolkningar byggda på tidigare val. Och detta val blir inte som något annat val. Jag tror opinionsmätningarna kan komma att få lika fel som de fick dagarna före Brexit i Storbritannien.
Det är nämligen mycket krångligare att mäta presidentvalet i USA än en folkomröstning i Storbritannien. För det första är det inte ett presidentval utan FEMTIO. Varje delstat går till val separat. Det gör det oerhört svårt för opinionsinstituten att korrekt täcka upp alla dessa val. Det betyder också att små procentuella förändringar på nationell nivå kan betyda att många delstater trillar över i den andra korgen.
För det andra har många reportage visat att det inte är traditionella republikaner som bär upp Trump-kampanjen, utan helt okända människor som förut inte varit aktiva i politiken. Att opinionsinstituten skulle kunna vikta dessa på ett begåvat sätt jämfört med tidigare val är osannolikt.
En tredje aspekt är att väljarna ogärna talar om att de ska rösta på det alternativ som medierna hånar och kritiserar. De som tänker rösta på Trump kanske inte har talat om det, inte ens när de tillfrågats av opinionsinstitut.
Västvärlden behöver skakas om, och kanske är en Trumpseger just det rätta chockpillret. Trump kan nämligen som president inte ställa till med särskilt mycket. Inrikespolitiken styrs av kongressen och guvernörerna.
När det gäller försvarsmakten kan presidenten använda den, men Trump är ju den mest isolationistiska presidentkandidaten i mannaminne. Han har inga storpolitiska ambitioner. Utrikespolitiken, som presidenten också styr, handlar om diplomati och är det något Trump kan, är det att förhandla. Skulle han göra bort sig, är det värsta som händer att allt fortsätter som under Barack Obama – ingenting blir gjort, alla blockerar varandra.
Men med en seger för Trump skulle de gamla makthavarna hamna i en djup existentiell kris. De skulle tvingas att ompröva allt. Och det är precis vad som behövs.