Jag har varit på studieresa till Lettland med Rotary och Frälsningsarmén för ett projekt där vi stöder skolor för handikappade barn. När projektet startade efter kommunismens fall i början på 1990-talet behandlades funktionshindrade mycket illa. Utvecklingsstörda satt i källarlokaler utan fönster och hygienen var fruktansvärd. För syn- och hörselskadade var det inte mycket bättre på internat dit barnen lämnats av föräldrarna.
Nu är det något helt annat. Vi var på Rigas internatskola på grundskolenivå för hörselskadade igår. Otroligt rent och snyggt. Till och med dekorationer på väggarna i korridorerna. Inget klotter, ingen vandalisering.
Jämför det med svenska skolor som framstår som rena svinstiorna i jämförelse. I en svensk skola hade tavlorna rivits ner och vandaliserats inom några timmar. Här har de hängt sedan de nyrenoverade lokalerna invigdes för sex år sedan.
Eleverna satt också lugnt och stilla och tog del av informationen när vi vuxna presenterade vårt ärende, tolkat från engelska till teckenspråk av syster till tidigare elev på skolan.
Man blir så förbannat glad av att se unga människor som har värdighet för sig själva och respekt för vuxenvärlden som de snart ska bli en del av.
Sverige framstår i jämförelse som ett u-land, ett mentalt vrickat samhälle som medvetet förstör sina unga genom att inte upprätthålla någon som helst disciplin i skolan. Resultatet blir ett beteende där man nedvärderar sig själva till fån, utan vare sig vilja att lära sig eller ambition att träna sina intellektuella förmågor.
Gustav Fridolin och Anna Ekström borde åka över Östersjön och studera hur man på baltiska sidan fortfarande har respekt för pedagogik och undervisning – och därmed tar de ungas skolning på allvar, inte bara som något man kan flumma bord i trams och dåraktig snällism.