Många utanför mainstreammedia har reagerat på ärkebiskopen Antje Jackeléns debattartikel tillsammans med utpekad representant för Muslimska brödraskapet.
I Samtiden belyser Mohammad Omar islamska religiösa texter som faktiskt talar för det våld mot otrogna som extremister kan luta sig mot, och att förnekandet av detta försätter muslimer som vill reformera religionen i svagare position, När terrordåd hedrar islam:
De jihadistiska terroristerna ser inte sina våldshandlingar som brottsliga utan som heliga. De menar att deras handlingar hedrar, snarare än vanhedrar, religionen islam. De har också tydligt stöd för denna uppfattning i islams källor, Koranen och profeten Muhammeds undervisning. (…)
Och muslimer har en lära om det inre kriget, men som ett komplement till det yttre, fysiska kriget. Det inre och det yttre kompletterar varandra. Till exempel: om din tro är svag och din kärlek till livet i världen är stark så tvekar du att gå ut i jihad. Du behöver inre jihad mot synden för att klara yttre jihad. En av de största synderna är ju enligt Muhammed att hålla sig undan eller fly när det heliga kriget kallar.
Idag skriver Lukas Berggren i Världen idag på temat, Religionsdialog på sanningens grund:
Mest brännande blir det förstås när det kommer till Jesu person. (…) Jesus är i själva verket Gud. För islam är ett sådant påstående en hädelse. Den som tillber Jesus eller tror på treenigheten är enligt Koranen dömd till helvetet (Sura 5:72-73). Är det fortfarande samma Gud vi pratar om? Ur ett kristet perspektiv blir det synnerligen problematiskt om ett deltagande i religionsdialogen bygger på att Jesu anspråk måste förändras, förminskas eller förnekas.
Verklig religionsdialog måste rimligen bygga på ett samtal om både likheter och olikheter. Den måste ha sanningen som grund och inte förneka verkliga skillnader.
Det är inte meningsfullt med dialog på lögner och förnekanden av uppenbara faktum. Både dessa artiklar pekar på hur viktigt det är för svensk och västerländsk samhällsdebatt att nå ett första mål: tala sanning om religionerna och deras lärande.
Först när fakta erkänns kan vi komma vidare. Där är vi inte än. Och ärkebiskopen hjälper till att fördröja detta genombrott genom att sprida falska och förskönande omskrivningar.