I natt höll republikanernas kandidat till vicepresident tal på konventet, guvernör Mike Pence från Indiana.
Även om han är lugn och solid blir hans framförande kraftfullt. Mike Pence utstrålar styrka och auktoritet trots att han håller sig till traditionell talarteknik. Alltså en helt annan stil än Donald Trump. Och han skämtade om det i talet:
Ni vet, jag är ny i den här kampanjen och ärligt talat trodde jag inte att jag skulle stå här. Men så var jag i New York för några dagar sedan och träffade mannen som vunnit 37 delstater, besegrat 16 andra kompetenta kandidater och på vägen fick miljontals med nya väljare att rösta i republikanska primärvalet.
Ni vet, han är känd för att vara en stor personlighet, ha en färgstark stil och massor med karisma. Så, därför, gissar jag, valde han mig för att balansera valsedeln.
(skratt)
Och, för de av er som inte känner mig, vilket är de flesta av er…
(skratt)
… jag växte upp med den amerikanska drömmen. Min farfar immigrerade till detta land. Jag uppfostrades i en liten stad i södra Indiana, i en stor familj med majsfält runt hörnet. Även om vi inte var en politisk familj, var mina hjältar i ungdomen president John F Kennedy och pastor Martin Luther King.
Jag såg min mamma och pappa skapa allt som betyder något: en familj, ett företag och ett gott namn. Jag uppfostrades att tro på hårt arbete och på familjen. Min far, Ed Pence, var veteran från Koreakriget. Han drev en bensinstation i vår lilla stad. Jag önskar att han kunde vara här idag och jag tror han hade uppskattat det, men varit rätt så förvånad.
(skratt)
Men det är med stor glädje som jag kan berätta att min mor är här. Vill ni förena er med mig i att välkomna ljuset i mitt liv, min mamma Nancy.
(…)
Under min ungdom startade jag faktiskt mitt politiska engagemang i det andra partiet, till dess jag hörde rösten och idéerna från Amerikas 40:e president och förenade mig med Reagan-revolutionen.
(…)
Nu ska veta, att medan Donald Trump övervägde om jag skulle bli hans partner på valsedeln, gjorde också jag mina observationer. Jag har sett hur han arbetar med folk på alla nivåer i hans företag. Och jag har sett hur de känner för att arbeta för honom.
Okej, jag medger att han kan bli lite hård och rå mot politiker på scen, och jag räknar med att vi kommer att se mer av det.
(skratt)
Men jag har sett denne gode man på nära håll, hans totala anspråkslöshet, hans respekt för folk som arbetar för honom och hans tillgivenhet för hans familj.
Det är här valet kommer att avgöras, tror jag. Etablissemang i politik och media – dem Trump utmanar på ett sätt de aldrig förut blivit utmanade – medger nu att Trump är smart, kompetent och handlingskraftig. Men den nya anklagelsen lyder att han är sociopat, sjukligt egocentrisk, saknar självdisciplin och impulskontroll. Psyksjuk med andra ord.
Självklart kan inte USA välja en psykiskt sjuk person till president.
Amerikanska folket har att avgöra detta under hösten. Jag tror inte ett ögonblick på dessa nedlåtande anklagelser. De framförs därför att hans motståndare inte kommer åt honom på annat sätt.
Frågan är vem det är som är djävligast, fulast och minst omdömesgilla – den som utmanar makten eller etablissemangen som, likt i diktaturer, anklagar oliktänkande för att vara sinnessjuka.
Se talet här och utskrift här.