Igår höll regeringen presskonferens inför vårbudgeten som ska läggas nästa vecka. Man gick till storms mot de skattesänkningar som den tidigare borgerliga regeringen genomfört. “Lustigt”, tänkte jag. Socialdemokraterna lovade folket inför förra valet att inte höja skatterna, så man står bakom dessa skattesänkningar man så hårt kritiserar.
Men det är illavarslande att statsministern och finansministern nu attackerar utvecklingen vi haft i Sverige sedan 1980-talet, det vill säga sänkning av det världsrekordhöga skattetrycket. Sverige ligger nu på 43 procent av BNP. Det är fortfarande mycket högre än OECD-snittet på 34 procent.
Varför förvarnar regeringen om skattehöjningar? Jo, man räknar med betydligt högre sjukfrånvaro och arbetslöshet. Skälet? Regeringen gör det mer lönsamt att inte arbeta. Sjukpenningen beräknas öka till 50 miljarder kronor år 2018, en ökning med “hisnande 150 procent från 2010”, skriver DI i Gökungar i budgetboet.
Hur kan det vara god politik att öka sjukfrånvaron? Före Alliansens tillträde 2006 var Sverige det land i världen som hade högst sjukfrånvaro. Var vi i Sverige verkligen så sjuka? Och hur kom det sig att vi blev friska under den borgerliga regeringen, för att nu med en ny S-ledd regering åter sjuknar in?
Sjukskrivningar handlar i mycket inte om sjukdom utan om hur vi tänker och vad som lönar sig. Om det inte lönar sig att arbeta och ersättningssystemen inte konstrueras så att rehabilitering krävs, finns inga incitament att sträva efter arbete. Förra regeringen lyckades vända trenden, men nuvarande regering vill tydligen hellre att svenska folket ska insjukna igen än att bli vid sitt arbete.
Nu ska arbetslinjen bli sjukskrivningslinjen. Till vems fromma, undrar jag.