I Sydsvenskan slår Carl Rudbeck i sin krönika ett slag för yttrandefriheten, Den muslimska världen framställs som offer:
Kristendomen har varit ett lovligt byte i flera hundra år. (…) Hur kan det då komma sig att det som idag finns kvar av intelligentian försiktigt tassar omkring på tå när islam kommer på tal? Man talar då istället om islam som en fredens religion; somliga påstår till och med att ordet ”islam” betyder fred medan ”underkastelse” är en bättre översättning. (…)
Att demokrati envist har vägrat att rota sig i så många länder i den muslimska världen skylls på västerländsk inblandning. Få vågar ens viska om att det kan ha något att göra med islam. De som ändå viskar lite diskret utmålas som islamofober som helst bör förses med munkavle och yrkesförbud. Själva ordet ”islamofobi” är olyckligt. I ett fritt samhälle måste man få hysa vilka åsikter som helst om islams väsen, precis som vi numera anser det självklart att vi får göra det när kristendomen kommer på tal. Lika självklart är att kristna, muslimer, buddhister, judar och hinduer ska behandlas med den respekt och tolerans som bör tillkomma alla människor. Var och en får bli salig på sin fason men ingen kan kräva att få leva i en frizon där just hans eller hennes övertygelser står bortom kritik, hån och löje.
Man kan tycka att denna åsikt anno 2016 borde vara självklar. Men så är det inte. Ett aktuellt exempel är när makarna Adelsohn framförde att medierna mörkar nyheter kring migration. De fick löpa gatlopp genom medierna och fick yrkesförbud av partiledaren i det egna partiet för att de ens vågat yppa en sådan uppfattning.
Och medierna fortsätter hejdlöst att håna Adelsohns i radio och tidningar. Medievänstern ska krossa dessa elitens svikare, som lämnat de utopiska rosa molnen för att se verkligheten. I helgen kunde inte Svenska Dagbladet låta bli att ge en ny känga åt paret. Chefredaktören Fredric Karén skriver:
[J]ag blir extra beklämd när jag läser och hör före detta kulturministrar, partiledare och försvarsministrar offentligt säga att svensk media mörkar. I sin jakt på sanningen uppger Lena Adelsohn Liljeroth och maken Ulf Adelsohn att de vänder sig till sajten Avpixlat (…)
Jag fick ett mejl av en läsares reaktion på Karéns fortsatta åsiktsförtryck av Adelsohns:
På ett övertydligt sätt framvisar han i sin docerande ledare (lite von oben kan man tycka) att gammalmedia är bäst. Varför? Jo därför att gammalmedia har som ambition att täcka allt som de bedömer har nyhetsvärde. Gott så! Men hur vore det med lite självkritiskt tänkande: Har man rätt att beskriva allt som skrivs i andra medier som dåligt av det enkla skälet att det publiceras i smalare och mer specialiserade kanaler?
Så fortsätter Fredric att hopa skuld över paret Adelsohn. Aja baja! Inte tjuvtitta på Avpixlat! I nästa andetag berömmer sig Fredric av att göra samma sak. Kolla vad som faktiskt finns på denna sajt. Likt ”Peeping Tom” förväntar han sig se förskräckligt upprörande ting. Och javisst! Han hade ju rätt. 25 artiklar på startsidan handlade om missförhållanden på asylboenden. Och vojne-vojne: inget alls om [Panamaskandalen] som världens alla etablerade medier är fyllda av.
Jag blir beklämd. Hur närsynt får en redaktör på en liberal tidning förbli? Och hur trångsynt? Hur snabbt efter att ha tagit sig en nyckelhålstitt på det mest förbjudna kan man med sin journalistiska heder i behåll bära sin övertygelse vidare genom livet? Genom sitt ack så viktiga journalistiska värv?
Ja, Karén är en riktig prinsessa på ärten. Inga andra infokanaler än etablissemangsmedia är tillrådliga! Tittar du på nätet efter annat är du dömd till extremist av medievänstern.
Men jag erkänner gärna att jag ofta går in på sidor som Avpixlat och Flashback när en större kriminell händelse uppmärksammas. Som gruppvåldtäkten på Finlandsfärja förra veckan. Inga medier har rapporterat att de misstänkta våldtäktsmännen har utländsk bakgrund. Det fick man besked om på Flashback inom något dygn. Och med trovärdig källhänvisning.
Svenska medier hänger gärna ut etniska svenskar när de begår brott, som vid attacken mot skola i Trollhättan. Då sprids namnet snabbt och kvickt. Men när de misstänkta har utländska namn då tiger man. Efter knivmorden på IKEA var mediernas redaktörer rasande över att det kommit ut att mördaren var asylsökande som just fått avslag. Då var det pressetiskt fel att ange identitet, men i Trollhättan fanns inte tillstymmelse till liknande etik. Alltså har svenska befolkningen dragit den logiska slutsatsen att då namn och bild inte publiceras, så är det någon med invandrarbakgrund som gjort det.
Detta är logiken i en diktatur där befolkningen räknar med att medierna är förljugna till följd av ideologiska skygglappar. Där är vi nu i Sverige. Vi får inte kritisera islam och vi får inte titta på alternativa informationskällor. Då ska vi vidriga människor hånas, hycklas och tystas. Och så undrar man varför mediebranschen är i kris.