Något som medier gärna låter bli att rapportera är att valdeltagandet i de republikanska primärvalen slår rekord efter rekord i delstat efter delstat. Republikanska väljare är entusiastiska och motiverade inför höstens val, allt medan medierna hellre rapporterar att partiets etablissemang är oroliga över att det blivit åsidosatt av väljarna genom det starka stödet för Donald Trump.
Washington Times rapporterar i Trump drives GOP turnout to record, Democrats lack enthusiasm:
Valdeltagandet hos republikanerna fortsatte att slå rekord i tisdagens primärval, medan demokraterna inte gjorde det i vad en analytiker sa var en klar indikation på ett gap i entusiasm mellan de två partierna inför höstens presidentval.
I Virginia deltog mer än en miljon väljare vilket krossade förra rekordet från år 2000 med mer än 50 procent. Hos Demokraterna deltog bara 200 000 väljare vilket inte kommer i närheten av rekordet från 2008.
I Tennessee slogs 800 000 strecket för väljardeltagande hos Republikanerna, vilket också där var nästan 50 procent mer än tidigare rekord. Valdeltaganderekord ses också ut att slås i Georgia, Texas, Alabama, Arkansas, Oklahoma och Massachusetts.
Demokraterna kämpar med fallande valdeltagande under tisdagen, vilket inkluderade Vermont och Arkansas som hade två kandidater från den egna delstaten men som ändå inte lyckades uppbringa samma entusiasm som 2008.
Donald Trump säger att det är han som drar väljare från båda partier och från oberoende och att det är detta som förklarar hans segrar.
Av utfallet att döma har Donald Trump mer rätt än vänstermedier och republikanska etablissemang. Att republikanska partiledningen är skrämd över Trumps framfart beror på att de inte har kontroll över honom. De kan inte styra honom med löfte om pengar och kontakter. Trump behöver dem inte. Han har direktkontakt med väljarna.
Det gör partiledningen maktlös. Deras roll som centralt placerade maktspelare går förlorad med Trump. Man ska komma ihåg denna effekt när man hör medievänstern tala om att republikanska partiet är i ”kaos” eller att där råder ”panik”. Det har med interna maktförändringar att göra.
För bland väljarna är det ingen kris för republikanerna — tvärtom. Man slår demokratiska partiet i valdeltagande och entusiasm. Och i en demokrati är det väljarnas entusiasm som räknas, inte att partiledningar sitter och surar över förlorat inflytande.