Statsvetaren och historikern Anders W Edwardsson skriver vasst i Dagens Samhälle om mulitkulturalismens intellektuella haveri, Det tycks mycket mer än det tänks:
Ibland blir det uppenbart att folk inte vet vad de pratar om. Som när debattörer nyligen förnekade att invandrares brottsmönster beror på kultur. (…) Den som förnekar kulturella förklaringar till skillnader i folks beteende måste ergo hänge sig åt rasbiologi. (…)
Låt oss först notera att alla seriösa vet att det är kulturer som skapar bulken av skillnader i beteenden. Samt att detta beror på att människan som art inte varit uppdelad i raser länge nog för större genetiska skillnader skulle kunna uppstå. Den västliga attityden att kvinnor har rätt gå på stan utan att bli ansatta är därför en kulturell variabel. Liksom den motsatta åsikt som dominerar i Mellanöstern. (…)
I försöken att bestrida kulturers negativa sidor gled många snart över på för svensk debattörer säkrare mark: könsmaktsstrukturer. När manliga invandrares bestialiska beteende inte längre kunde förnekas började många istället relativisera det inträffade som enbart yttringar av typiskt manliga beteendemönster. (…)
Men, där bröt debatten typiskt nog samman. Genetiska beteendemönster skulle kunnat ha anförts som förklaring till att män överallt beter sig som (om vi får tro feministerna) rovdjur. Om det bara inte varit för att svenska debattörer sedan länge tvingas hävda att det inte finns någon typisk vare sig manlig eller ens mänsklig natur.
Ja, cirkelresonemangen är oändliga i åsiktskorridorens instängda och syrefattiga miljö. Att avslöja deras antiintellektuella dårskap blir allt viktigare.