Under lång tid har Sverige i konstitutionsfrågor befunnits närmare Sovjetunionen än västvärlden. Krister Thelin, tidigare domaren vid FN:s Krigsförbrytartribunal i Haag, har påpekat att Sverige, trots återkommande grundlagsändringar, inte ändrat “den grundläggande ‘folkdemokratiska’ tanken, vilket har gjort vår grundlag ensam i sitt slag i västvärldens författningar; alla andra har maktdelning som utgångspunkt, medan vår alltså är ett slags socialistisk artefakt, något om vilket våra vanligaste riksdagsledamöter och allmänhet lever i lycklig okunnighet”.
Innebörden har varit att skjuta domstolar i bakgrunden och låta politiker skriva vilka lagar de vill, oaktat grundlagens rättigheter. På senare år har dock domstolarna flyttat fram sina positioner, som en följd av EU-medlemskapet.
Många räknar med att Högsta domstolen kommer att ta sig än mer makt när dess nye ordförande, Stefan Lindskog, tillträder i maj. Han har i strid med den äldre domartraditionens tystnad tagit öppen debatt med politiker om dåligt skrivna lagar.
Därmed blir Sverige mer västerländskt, medan Sovjetandan tynar bort.
Stefan Lindskog intervjuas i Fokus, Aktivisten:
— Jag tycker gott att en högsta domstol kan ta sig lite mer friheter än den svenska har gjort traditionellt.
Det är i urvalet av vilka överklaganden man väljer att ge resning som HD kan utöva inflytande. Och jag instämmer i att HD ska vara mer aktiv. Men i det långa reportaget i Fokus framkommer inte mycket om vilken värderingskompass domstolen ska ha. I mer mogna rättsstater finns konstitutioner satta i sten, som i USA, där värderingar tydligt framgår och som domstolar tillämpar i enskilda fall. De svenska grundlagarna är hafsverk som ständigt ändras.
I Fokus lyfts främst att politikerna i riksdag och regering skriver otydliga och uselt formulerade lagtexter. Självklart är det domstolens uppgift att städa i lagbråten och finna logiska uttolkningar. Men i detta städande tillämpas oundvikligen värderingar. Vilka, kan man undra? Hur öppna och tillgängliga är domarnas värderingar?
Därför finns också anledning att vara vaksam. I Aftonbladet — av alla vänstermedier — har man efterlyst mer konservatism (här), genom att citera professor Kjell Å Modéer: ”Genom att i sin diskursiva retorik mer vara traditionsbevarare och reformkritiker har hovrättsjuristerna i stället för att politiskt och populistiskt anpassa sig till tidsandan inte bara upprätthållit domstolens autonomi utan också i hög grad verkat för medborgarnas rättssäkerhet”.
Domstolarna får absolut inte fångas av tillfälliga modenycker och därmed undergräva de grundläggande fri- och rättigheterna. Ytterst är ju domstolarna småfolkets sista skydd mot en allsmäktig statsapparat med politiker och myndigheter som vill styra och ställa med människors liv.
Därför vore det bra om Högsta domstolen, i likhet med den amerikanska, blev mer öppen med sina resonemang och bevekelsegrunder. Även om man står fri från politiska opinioner, är det medborgarna man tjänar. Då bör vi veta hur de tänker och analyserar juridiska tolkningar om frihet, skyldigheter och rättighetsskydd i vårt land. I den meningen är Fokus-intervjun en intressant trendbrott, bort från domare som ständigt tiger i media.
Se mer: Expressen i Högsta domstolen har fått mer makt, SvD i Mer ljus på Högsta domstolen, justitieminister Beatrice Ask på DN Debatt, Domstolarna följer inte våra direktiv om straffskärpning (2013), Stefan Lindskog svarar justitieministern på DN Debatt, Grundlöst och orättfärdigt om domares lojalitet (2013).