I Svenska Dagbladet har ett intressant meningsutbyte skett om stamkultur kontra stadskultur, med anledning av massofredanden i Köln och Kungsträdgården. Filosofiprofessor Per Bauhn skriver, Stamtänkandet kan göra kvinnor till lovliga byten:
Stammens kultur handlar om kollektiv sammanhållning och vedergällning, medan stadens kultur handlar om individer som lever under en rättsordning med lagar och domstolar. Stamkulturen ser på staden (och mer allmänt världen utanför gruppen) som antingen ett hot eller ett byte.
Stadskulturen ser på motsvarande sätt stammen som ett objekt för civilisering och pacificering. Stamkulturen avvisar den typ av abstrakt centralmakt som stadskulturen innebär. Istället skyddar man sig mot andra stammar genom en vedergällningsetik som innebär att den som angriper en enskild medlem kommer att få hela gruppen efter sig, och att man kommer att hålla inte bara den enskilde angriparen utan hela hans grupp ansvarig. Därigenom tvingar man andra grupper att övervaka sina egna medlemmar för att förhindra kollektiv vedergällning. Det är så en hederskultur uppkommer, där individens val görs till gruppens angelägenhet.
Han påpekar att stamkultur historiskt funnits på många håll i världen, och alltså inte bara i muslimska områden. Men detta läser inte Inga Brandell vid Södertörns högskola i hennes oerhört “rättänkande” replik, Svepande resonemang om ‘stamtänkande.
Per Bauhn svarar, Stamtänkande har funnits överallt. Och att det är själva fenomenet som är intressant att synliggöra, klarlägga — och bekämpa. Det spelar ingen roll vem som i dagens Sverige agerar utifrån detta stamtänkande, men det är skadligt eftersom det som Bauhn skriver:
… behandla omvärlden som byte.
Vårt moderna samhälle har inte plats för detta destruktiva tankesätt. Vi kan inte blunda för det, utan måste aktivt motverka det.