Återigen växer kraven på att priser ska kvoteras så att de inte blir lika många vita män som får dem. Vi hör det ständigt kring offentliggörandet av Nobelprisen. Det viktiga är inte vilka världshistoriska upptäckter vetenskapen gjort, utan att scenen där priserna delas ut är statistiskt korrekt utifrån hudfärg och kön. Jag har alltid tyckt det är sinnessjukt att kulturvänstern och medierna ens ägnar en sekund åt en sådan absurd tanke.
Men samma trams pågår kring filmindustrins stora pris, Academy Awards eller ”Oscar”. Bland de nominerade framträder inte ett statistiskt korrekt antal icke-vita filmarbetare. Det har skapat ett ramaskri i amerikanska kulturvänstern. Man talar om att bojkotta ceremonin.
I BBC:s ”Dateline” diskuterar man frågan och den franske journalisten och författaren Agnes Poirier, som också är jurymedlem i Cannes, tvingas förklara vad filmpriser handlar om:
— När en film nomineras bryr du dig inte om hudfärg, religion eller kön på regissören. Du bedömer arbetet. Du bedömer gestaltningen. Jag är mer intresserad av vad som förmedlas i filmen. Min plikt är att bedöma prestationen, inte att utföra kvotering. När andra journalister frågar mig om jag som kvinna inte borde favorisera kvinnors filmer, svarar jag: ”nej, jag favoriserar de jag anser vara de bästa prestationerna”. Vi behöver inte kvotering. Det vore slutet för filmen.
Exakt. Det är kulturvänstern och medierna som återuppväcker rasism, en inverterad rasism som hatar allt vitt, genom att ständigt tala om hudfärg och göra hudfärg till en stor och avgörande fråga. Det är oerhört destruktivt att börja tänka i dessa termer. Lägg ner det.
Ska ”Hundraåringen” inte kunna få en Oscar därför att inte tillräckligt många icke-vita blivit nominerade för bästa smink? Hela kvoteringstanken är i grunden hysteriskt galen.
Se mer: Örnsköldsviks Allehanda i Oscarsnomineringarna – hela listan