Demokratiutredningen med Olle Wästberg i spetsen föreslår att rösträttsåldern sänks till 16 år. Många invänder att det blir märkligt med tanke på att man inte anses mogen att köpa starköl förrän man är 20 år gammal. Att hantera öl skulle alltså vara mycket mer avancerat än att ta ställning till hur landet ska ledas och styras.
Men jag skulle hellre än åldersfixeringen, som vi av någon anledning är så upptagna med i Sverige, diskutera när man blir en ansvarsfull medborgare som borde få vara med och bestämma om landets styre. För mig finns ett självklart sådant mått: när man försörjer sig själv, eller åtminstone delvis gör det.
Varför inte återinföra skattestreck för rösträtt?
Strecket kan sättas vid en krona. Alltså: för att få rösträtt ska man ha betalat minst en krona i inkomstskatt (året innan valår). Det innebär att man måste ha sommarjobbat eller jobbat helger så att man tjänat mer än 2050 kr/mån (25.000 kr på hela året), så att inkomsten överstiger grund- och jobbskatteavdrag. Pension, a-kassa, sjukpeng räknar som inkomst.
Eftersom en viktig del av det demokratiska styrelseskicket handlar om att beskatta medborgarna och avgöra hur dessa medel ska användas, anser jag att man ska ha varit med och bidragit till denna skattkista för att rösta om hur den ska användas.
Att försörja sig genom arbete är också en tydlig indikation på mognad och moraliskt ansvarsfullt agerande.
Och just därför att det har med moraliskt ansvar att göra, har vi svaret på varför denna fråga är tabu.
Man får inte ställa krav på medborgarna. Det är bara rättigheter som räknas. Skyldigheter får vi inte resa. Men just detta har urholkat medborgarskapet och människors insikt om att vi har en gemenskap som vi bör värna, och det gör vi inte genom att bara kräva rättigheter utan också genom att fullfölja skyldigheter.
Varför inte använda rösträtten för att markera att alla kan få denna rätt, men de måste först leva upp till vissa skyldigheter.