Många är fortsatt förvånade över att fastighetsmagnaten Donald Trump håller sig kvar i toppen bland kandidaterna inför presidentvalet om mindre än ett år. Han är allt en kandidat inte brukar vara. Han väger inte ord på guldvåg, han bryr sig inte om detaljer och han är inte ödmjuk för fem öre. Men han är underhållande, har större energi än någon annan och lovar att rensa upp i Washington DC.
Men just att han inte har något med politikerklassen att göra är en viktig förklaring till hans popularitet. På Eisenhowers 1950-tal hade nära 80 procent av amerikanerna positiv syn på regeringsmakten. Idag är det 19 procent som har det. Misstron mot politikerna i Washington är enorm.
Det rapporterar institutet PEW i ny mätning, Americans’ overall views of the federal government are very negative.
Samtidigt vill amerikaner att den federala makten ska ta ansvar för viktiga frågor, som landets säkerhet, räddningsinsatser vid naturkatastrofer och byggande av infrastruktur.
Här träffar Donald Trump rätt i båda dessa, på ytan, motsägelsefulla svar. Han tillhör inte de politiker som har bottenlöst dåligt förtroende. Men han lovar att få ordning på Amerikas affärer och förbättra statens management. Alltså en ickepolitiker som tänker lösa federala maktens uppgifter på ett bättre sätt. (Till det politiska innehållet har Trump som New York-bo ofta ansetts ligga mer i mitten än till höger.)
Jag kommer att tänka på den bombastiska Andrew Jackson, som anses vara det moderna demokratiska partiets grundare. Han var krigshjälte och general som vann slaget mot britterna i New Orleans 1812 och hans framgångar i strider mot Spanien banade vägen för Florida som ny amerikansk delstat. Han dödade en man i duell om fruns heder. Jackson var när han blev president 1829 något helt annat än den generation filosofiska grundlagsfäder som varit presidenter efter George Washington. Jackson var en ny sorts politiker, just därför att han inte var politiker utan general.
Möjligen kan Donald Trump vara ett liknande brott mot tidigare politikergeneration (från LBJ och Nixon till Bush och Obama). Trump har visat sin duglighet på en annan arena än politik: som företagsledare. Det är kanske åter är tid för politiska ledare som gjort stora framgångar utanför politiken.