Andra delen av Charles Moores officiella biografi om Margaret Thatcher har just publicerats, Margaret Thatcher – Volume Two: Everything She Wants.
Boken avhandlar bara fem år, från omvalet 1983 till den tredje historiska valsegern 1987, då hon stod på toppen av sin makt. Det är intressant att se hur även vänstertidningar i Storbritannien, om än med kylig ton, ger en rättvis bild av henne: hon var en formidabel och unik politiker.
Guardian skriver: ”En ny insikt om Thatcher-eran är att trots hennes bombastiska retorik var hennes position förvånansvärt osäker. Detta ger boken ett välkommet underliggande tema.”
Independent skriver: ”Och hela tiden, när hon föreläste och läxade upp nationen och världen kände sig denna 1900-talets längst sittande premiärminister inte säker på makten och såg sig aldrig som en härskare. Hennes självbild var en ensam förkämpe för frihet som slogs mot maktfullkomliga och slösaktiga intressen. Detta var Thatcher och vi kanske aldrig får se en motsvarighet igen.”
Financial Times skriver: ”Hennes kritiska hållning till EU, vilken Moore fångar genom att citera hennes reaktion på en grupp utrikesministrars skvallrande istället för att avhandla Europas finanser — ’How dare they! We saved all their necks in the war!’ — styrde mycket av hennes tänkande. Hon ville hålla den superstatliga besten i en bur av marknadsekonomiska regler.”
Spectator skriver i Margaret Thatcher’s most surprising virtue: imagination
Margaret Thatcer var mer vidsynt än den allmänna bilden. Hon var den första premiärminstern som, exempelvis, föreslog den sydafrikanska regeringen att frige Nelson Mandela. Även om hon var strikt och korrekt själv, var hon överseende med snedsteg hos andra. [Industriminister] Cecil Parkinson fick avgå först sedan det inte fanns några alternativ som en följd av hans utomäktenskapliga affär med sin sekreterare (…) När hennes rådgivare Matthew Parris, också parlamentsledamot, talade om för henne att han var gay, svarade hon, ‘That must have been very hard for you to say, dear.’
Det är märkligt att personer som är principfasta, håller på fakta och logik ofta uppfattas som hårda och okänsliga. Därför framställs det som överraskande att de är mänskliga, har känslor och bryr sig om omgivningen. Varför skulle det finnas en motsättning mellan logik och att bry sig om? Jag märker det själv nu i diskussionen om migrationskrisen i Europa. Att vilja hålla på lag och ordning uppfattas som hårt och ”omänskligt”. Men var hamnar våra samhällen om vi inte håller på lag och ordning? Vi blir exakt så som de samhällen som människor nu flyr ifrån. Det blir kaos, strider och otrygghet.
Att ha ett kallt huvud är bästa vägen till ett varmt och tryggt samhälle. När man gör tvärtom, som Sveriges ledande partier gör nu, då kommer man snart att få skörda elände och omänsklighet i fruktansvärd omfattning.
Jag älskar, som ju tydligt framgår i denna blogg, de ledare som är principfasta, håller på fakta och resonerar logiskt. Denna iskalla rationalitet är ett absolut villkor för att skapa ett mänskligt och varmt samhälle.
Själv läser jag fortfarande den första delen på 800 sidor av Charles Moores Thatcher-biografi. Det är kul att läsa om hur det går till på Downing Street nr 10, premiärministerns bostad. Flera premiärministrar gillade inte den informella, hemtrevliga och trånga miljön där, men Margaret älskade att bo ”ovanför butiken”. Det var effektivt att bara behöva ta en trappa ner till kontoret. Margaret och Denis hade inga problem att hjälpa till med disken och vardagliga göromål. När hon inte hade möte eller något att läsa, gick hon gärna in till sekreterarna för att höra hur de hade det.
Det får mig att tänka på en intervju med sekreteraren för regeringsmöten i gamla kanslihuset i Stockholm. Hon gick i pension efter att fört protokoll mellan 1950- och 1980-talet. Hon sa att många ministrar aldrig hälsade på henne även om man träffades varje vecka. Och när hon fick frågan vem hon tyckte bäst om, svarade hon: Thorbjörn Fälldin. Han inte bara hälsade utan frågade hur hon ville ha det med protokollskrivandet. Det finns ingenting alls som säger att vänsterpolitiker skulle vara mer omtänksam än högerpolitiker. Sanningen är ofta den motsatta.
Mer om Thatcher-biografin i bloggen: Att vända angrepp till egen fördel, Att förstå politik: Reagan om Thatcher,