Sveriges Radio hade i Studio Ett idag något så ovanligt som ett inslag som problematiserade folkvandringen från Mellanöstern och Afrika till Europa, Positiv drevjournalistik?
Med anledning av att den invandringskritiska opinionen ökar och att Sverigedemokraterna fortsätter att växa (i ny YouGov-mätning når partiet 27,3 procent mot 21,8 för S och 20,0 för M) frågar sig Studio Ett om medierna missat att skildra den oro som finns, den delade opinionen och ökande polariseringen.
Kan medierna inte också skildra en annan opinion som är mer invandrarkritisk, frågar man och medierepresentanter menar självfallet att man har en bred bevakning.
Widar Andersson vid Folkbladet (S) vänder sig dock mot bevakningen. Han konstaterar att Migrationsverket och politikerna inte fått en enda kritisk fråga under sommaren. Exempelvis har man i medierna inte berört att många av de som tar sig till Europa inte kommer från krigszoner utan är ekonomiska migranter. Därför har man inte kunnat föra en diskussion om att ta emot syrier, men inte övriga. Den diskussionen förs på andra håll där människor möts, men inte i medierna, säger Andersson.
Han menar att det leder till klyftor och ökad polarisering när medborgarna för en debatt och medierna en annan. Det finns inget mittfält längre.
Men bäst blir radioinslaget när man fångar upp röster ur allmänheten på Centralstationen i Stockholm:
— Det är jättetragiskt, jättejobbigt med barn på flykt. Visst vi ska hjälp! Men det finns många andra vi bör hjälpa.
— Jag hör bara en röst och det är hur vi ska hjälpa flyktingar. Men sen? Det kommer en morgondag också. Den är det ingen som talar om.
— Hokus pokus så har vi bostäder åt alla! Jobb åt alla. Så enkelt är det inte.
— I min värld handlar det om vi ska kunna behålla vårt välfärdssystem eller inte. Hur det än är så är väldigt många av de här människorna lågt utbildade. Vad ska de jobba med? Hur ska de försörja sig? Eller ska vi försörja dem?
— Vi skiljer oss enormt från Europa. Det är enorma pengar som mottagningen kostar.
— Man är orolig var det ska sluta.
— Journalisterna ställer aldrig kritiska frågor.
— Folk går inte på det här längre.
Tänk vad kloka människor ”på gatan” ändå är! Denna högst relevanta analys har aldrig tagits upp i medierna denna sommar. I studion fortsätter journalister att hävda att man visst problematiserar. Vilket självbedrägeri. Det är fantastiskt. För min del tycker jag detta åskådliggör en trend i dagens samhälle: allt fler lever i sin livslögn och man ser inte ens att man har en förvriden bild av förhållanden.
Detta förklarar varför allt fler blir kränkta av fakta. Man vill inte veta av verkligheten. Den egna idealismen är en snuttefilt man absolut inte vill bli av med.